”Att förlora allt”

”Det är too much, trots allt, att för andra gången i livet förlora allt och börja om från början. Förlamning och oförmåga att förstå vad som ska ske härnäst. Kommer att tänka på den gamla ­tigern som rymde från Dusjanbes djurpark i början av inbördeskriget på 90-talet. Den överlistade alla, lyckades ta sig ut i friheten och sprang för livet. Den hann inte ens en kilometer innan den föll död ner. Hjärtat orkade inte.”

Dagens ETC publicerar idag tre av hans dikter, översatta av Maria Zennström.

PSYKONEUROLOGISK STREET-ART

på bakgården till huset

har någon skrivit på sopcontainrarna

KULTUR EKONOMI RELATIONER FRED

folk kommer med plastpåsar

tänker en sekund på i vilken container de ska kasta

resterna av överviktens tomhet

och vodkaflaskornas små glaslik

var och en väljer det som är närmast

rättare sagt det som blivit honom avlägset

eller försvunnit helt

i containrarna om natten trycker sig det som blivit skräp

förskrämt intill ett annat

dess muskler slappnar

nerverna förlamas

lemmarna skälver

det totala förfallets neurologi

min vän poeten säger

att bara vackra människor blir så sjuka

när det som kastats blir outhärdligt

DET FINNS INGA GRÄNSER

Walter Benjamin

står andra dygnet vid gränsen till Kazachstan

två minusgrader

den iskalla vinden från stäppen tränger genom vaderna

skelettet knastrar nästan

det viktiga är att inte gråta

då får han riva loss istapparna med huden

kaptenen kommer ut från gränskontrollen och skriker

det är försent

vi har stängt

ni kommer för sent

vänd tillbaka

tillägger lågt

annars förfryser ni er för livet

tillbaka betyder ett par timmar på en sönderkörd väg

på ett hostel med namnet ”Rossija”

tar han in

stiger in i rummet

låter till sist gråten komma

sen

går han över gränsen

JAG HAR ALDRIG GILLAT GAUGIN

i den hängdes hus talar vi bara om repet

jag stiger in i huset

där landet hängde sig igår

tidningarna talar bara om repens skönhet och förträfflighet

så gör vi här i frankrike

igår raderade tahiti gaugin

ja, han var pedofil och syfilitiker

men vi överger inte de våra

driv inte med våra ”roland”

jaså, ni driver med dem trots allt?

nu kommer de luftvägen till er och skämtar tillbaka

det är en kulturell specialoperation säger chefen för louvren

rättar till hermésscarfen runt halsen

men drar inte åt den

kanske senare

själve gaugin

har de grävt upp och han finns nu i skepnad av bokstaven G

på t-shirts och bilarnas bakrutor

min faster natalie bor på tahiti

hon pratar bara franska

är gammal och rädd

fönsterglasen är urblåsta i kojan

(jag vet att det inte finns fönsterglas i kojor, men urblåsta är de)

hon har redan förbannat sin bror min far

och jag är den ende i frankrike hon har att ringa till

hon ringer varje dag och frågar men varför är ni sådana mot oss?

jag håller min mobila pall i handen

och gungar

(Roland är ett franskt raketsystem, översättarens anmärkning.)