Hockey – som brorsorna
Föräldrarnas förhoppning var att deras dotter skulle intressera sig för konståkning, till skillnad från hennes tre hockeyspelande bröder. Då skulle de slippa hålla koll på fyra olika lag. Annie Svedin valde likväl att gå i brödernas fotspår.
– Jag började i Timrå IK, där en av mina bröder också spelade. Efter några år visade det sig att det inte riktigt var hans grej. Det var jag som egentligen brann för det och ville satsa. Jag tjatade alltid på min omgivning om att få åka och träna, säger hon.
Annie Svedin har alltid velat satsa högt. Klubbytet från Timrå IK till Modo markerade övergången från pojklag till damlag. När hon sedan valde college i USA var hon redo för hockeyvärlden utanför Norrland och Sverige.
– Under junior-VM i Tyskland fick jag ett stort kuvert med broschyrer från Ohio State University. Huvudtränaren undrade om det var någonting som intresserade mig. Redan under resan till första skolbesöket visste jag att jag skulle trivas, säger hon.
Hon började studera psykologi på universitet i Ohio och spelade samtidigt för Ohio State Buckeyes.
– Vi i laget behandlades som NHL-spelare. Det var då jag på riktigt insåg skillnaden i förutsättningarna för dam- och herrhockeylag i Sverige.
Annie Svedin kan bara konstatera att i Sverige så prioriteras inte damlagen.
– Det handlar om istider, material och ekonomi. I USA var det reglerat att dam- och herrlag skulle prioriteras likadant. I Sverige är det spelarens individuella värde som avgör förutsättningarna och du måste ensam förhandla dig framåt, säger hon.
Att hockeyn är organiserad av män för män visar rapporten ”Off-side” av Centrum för idrottsforskning från 2009. Sedan dess har inte mycket hänt.
– Det är viktigt att klubbarna och vi spelare försöker förändra men det är också upp till allmänheten att engagera sig. Det finns många fördomar kring damhockeyn. Det gäller främst människor som aldrig varit på en match men är negativt inställda ändå, säger hon.
Tackade nej till OS
Hon var tidigt ett tänkbart namn inför OS i Sotji 2014. Bristen på motivation gjorde att hon i stället satsade helhjärtat på studierna och tackade nej till landslaget och en tänkbar OS-biljett.
– Det var ett medvetet beslut och jag ångrar inget.
Leif Boork i luren
Men i våras när Annie Svedin satt och åt lunch med sina vänner ringde plötsligt telefonen. Det var Leif Boork, tränare och expertkommentator i tv. Han ville nu att hon skulle komma tillbaka och representera Sverige i landslaget.
– Jag fick en klump i magen av obehag och tänkte genast att jag inte ville. När jag skulle ringa upp och tacka nej så lyckades Boork övertala mig. Att komma tillbaka till landslaget var inget jag funderade kring då men det visade sig vara riktigt kul. Leif är en bra ledare, säger hon.
Motivationen är tillbaka och Annie Svedin tänker jobba hårt för att få spela i OS 2018.
– Mina framtida målsättningar är att vara en ledande spelare i klubblaget och spela stabilt i landslaget. Att hålla oss kvar i Riksserien och göra en bättre säsong är vårt gemensamma mål. Och så ska jag ju köpa den där bilen till föräldrarna också.
