Flyttkartongerna är redan på plats vid det tunga skrivbordet. Efter nästan 20 år på posten som generalsekreterare ska Anne Ramberg göra sina sista veckor i Advokatsamfundets jättevilla vid Djurgårdsbrunnsviken. Bakom sig lämnar hon inte bara ett flådigt kontor, utan också ett av det svenska rättssamhällets allra tyngsta uppdrag. En post där hon enligt egen utsago både ”grälat med departementet” och gjort avtryck i den rättspolitiska debatten.
– Det kommer jag att fortsätta med, även om jag i fortsättningen inte talar för samfundet, slår hon fast och fortsätter:
Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev
– Så jag kommer inte att gå i pension på det sättet, inte sätta mig och mata änderna...
”Måste kosta att förstöra klimatet”
Anne Ramberg är advokaten som beskrivit sig som ”maniskt intresserad av samhällsfrågor” och många gånger hamnat i blåsväder just därför. I kontroversiella uttalanden har hon bland annat liknat den moderata politikern Hanif Bali vid ”brunråtta”, kritiserat Israel och uppmanat Sveriges pensionärer att göra avkall på välfärdsservice för att finansiera flyktingmottagandet.
– Advokatsamfundet är ju remissinstans i all central lagstiftning, och på senare tid har vi varit väldigt kritiska mot många olika lagförslag. Det är inte så lätt att vara politiker idag, svårt att inte ge efter för de väldiga populistiska krafterna med de förenklade lösningarna som kännetecknar dagens debatt, säger Anne Ramberg.
Hon förtydligar att hon framför allt syftar på frågor som asyl, brottslighet och tiggeri.
– Man löser inte de här problemen med någon quick fix, det är ju sociala problem. Här finns en otrolig övertro på att lagstiftaren ska lösa allt. Att man sätter in någon bov i finkan några månader till kommer inte att hindra den brottsligheten.
Och då har du grälat lite för att påminna departementet om det här?
– Ja, och det tror jag är viktigt att det finns oberoende krafter som gör det och inte springer samma håll som alla andra. Vad som skiljer advokatsamfundet från andra röster är att vi inte har något egenintresse i frågorna. Vi talar ifrån principiella och konstitutionella utgångspunkter, det gör att våra yttranden väger rätt tungt.
Med ditt samhällsintresse, varför har du aldrig gett dig in i politiken?
– Jag är inte partipolitisk och skulle nog ha vansinnigt svårt att veta vilket tak jag skulle inordna mig under. Sedan har jag varit väldigt negativ vad gäller Sverigedemokraterna och deras syn på människor, som jag tycker är alldeles förfärlig. Det som är ännu värre är att en så stor andel av Sveriges befolkning som accepterar det. Där har jag frångått min princip.
Varför har det känts så viktigt att kritisera SD?
– Det grundar sig i rättspolitiska principer. De är ett odemokratiskt parti. Eftersom vi ska sträva efter att upprätthålla en demokratisk rättsstat går det inte att känna sympati för ett sånt parti. Dessutom har Sverigedemokraterna haft företrädare som vid upprepade tillfällen uttalat sig på ett sätt som är häpnadsväckande, och också gjort sig skyldiga till brott.
Hur ska vi förhålla oss till dem?
– Det är ett riksdagsparti, de är valda i demokratisk ordning och de ska också komma i åtnjutande av alla de rättigheter som alla andra riksdagspartier. Självklart ska de sitta i utskott och förhandla. Men det är en annan sak, för demokratin är inte ensam garant för att upprätthålla en rättstat. Det har ju historien visat väldigt tydligt. Man kan inte gömma sig bakom att de är demokratiskt valda, javisst, men det var ju Hitler också i någon mening. Det vi måste göra är att värna om alla säkerhetsskydd som finns för att upprätthålla en demokratisk rättsstat.
Tycker du att SD utmanar säkerhetsskydden?
– Ja, och de gör det medvetet. Och det är en vansinnigt svår fråga, för det här pågår i hela Europa, i Brasilien, USA och på nära håll. Jag har tyvärr inte receptet på hur det ska lösas, men ett första steg är att alla människor måste ta ansvar och inte bara se de enkla lösningarna. Nationalismen frodas enormt. En förklaring är att klyftorna mellan dem som är rika och fattiga har ökat enormt, och det tror jag är väldigt farligt. Det skapar missnöje.
I och med den globala upphettningen väntar en ny värld. Vilka människorättsliga utmaningar står vi inför i och med klimatkrisen?
– Det är den största utmaningen. Man talar om att vi får många flyktingar idag, men det är ju en västanfläkt i jämförelse av vad vi kommer att se. Det är redan miljontals människor på flykt i världen på grund av miljökatastrofer, det är ett oerhört stort problem. Där måste alla verka samman, hela samhället. Och vi måste kunna ställa både företag och stater till svars. Man ska inte kunna såga ner regnskogen i Brasilien. Man ska inte kunna skapa klimatproblem som många stora företag gör och har kommit undan med.
Hur jobbar du konkret med de här frågorna?
– I IBA (International bar association), där jag sitter med som expert, har vi haft två stora utredningar. Dels att identifiera problemet, men också att hitta sätt att lagföra företag så att det ska kosta att förstöra. Det är oerhört svåra frågor, och att få med sig alla på samma båt är inte lätt.
Kan juridiken spela en större roll i kampen för klimatet?
– Absolut. Den kommer att spela en större roll. Men det är lite motsägelsefullt, för samtidigt finns det vissa stater idag som inte alls respekterar alla statliga konventioner.
I maj träffade du Ruth Bader Ginsburg. En feministisk ikon inom det amerikanska rättsväsendet. Hur var det?
– Hon var en underbar person, så fantastisk! Alla var helt andäktiga. Hon är så liten och ser så skör ut, men är en legend, en feministisk ikon som gjort gigantiska insatser. Innan hon blev domare i USA:s högsta domstol arbetade hon som advokat och drev många mål uppi högsta domstolen och vann. Hon var listig, så hon var rent aktivistisk innan hon blev domare.
Hur ser du på advokater som aktivister?
– Jag tycker att advokater ska vara aktivistiska. Vi ska inte ha några försagda och ängsliga advokater. Vi ska stå på barrikaden.
Anne Ramberg om:
... metoo och pressetiken:
”Vi får inte hamna i ett samhälle där vi har en lynchjustis som ska leka domstol, för det är väldigt väldigt farligt. Men vi hamnade där, och det var många människor som skadades allvarligt. Medierna lät sig påverkas av sociala medier. Möjligen har man lärt sig något av det där, men det var ett pressetiskt haveri. Man gick alldeles vilse.”
... uthängningar i sociala medier:
”Att hänga ut människor leder till det medeltida skampåle-tänket, utan att personen har möjlighet att förklara sig. Det blir hatiskt. Och mycket av det som äger rum är förtal, det är brottsligt. Där ska man se till att det väcks åtal. De kampanjer som exempelvis Cissi Wallin har ägnat sig åt, initialt påhejade av media tycker jag är helt oanständiga.”
... journalistiken som sista utväg när juridiken sviker brottsoffren:
”Nej, för journalistiken har ingen som helst möjlighet att på ett rättssäkert sätt bedöma vem som har gjort vad eller inte. Hela vårt samhälle grundar ju sig på att man är oskyldig tills dess att en domstol har dömt en. Och så ska det vara en opartisk domstol som prövar åklagarens bevisning, och då ska det vara styrkt att en person har begått ett brott. Kan man inte det, då ska man frikännas. Det innebär att det finns människor som har begått brottsliga handlingar som inte åker fast, men det är prislappen man får betala i en rättsstat.”
