”Vi kvinnor borde älska klimakteriet” skrev kulturjournalisten Vesna Prekopic i DN Kultur nyligen och slog fast att övergångsåldern ofta beskrivs som stereotyp och negativ. Istället borde kvinnor se perioden som en tid för förändring och förnyelse, tyckte hon.

Alla höll inte med.

”Skäms ta mej fan” svarade författaren Camilla Läckberg på Instagram och beskrev sin egen övergångstid som en kamp: ”Att gå upp ur sängen på morgonen känns som att klättra Mount Everest”. 

En som också reagerade var Anna ”Sahlene” Sahlin, artist som sedan oktober driver kontot Klimakterieklok med 31 000 följare på Instagram. Att uppmana kvinnor att de borde älska klimakteriet är fel, tycker hon.

– Jag blev förbannad över arrogansen. Den förminskar dem som upplever stora besvär under klimakteriet.

Enligt Folkhälsomyndigheten upplever drygt 70 procent i åldern 45 - 60 år någon form av klimakteriebesvär. Men en ny storskalig dansk studie visar att nästan alla kvinnor (97 procent) upplever symptom under klimakteriet och att dessa börjar längre ner i åldrarna än man tidigare trott. I studien deltog 153 800 danska kvinnor.

För tidig Alzheimer?

Den idag 49-åriga Anna Sahlin kom in i förklimakteriet för två år sedan, men visste då inte var symtomen berodde på. Bland annat drabbades hon av hjärndimma, ett tillstånd med nedsatt kognitiv funktion som gör att man får svårigheter att tänka klart, koncentrera sig och komma ihåg saker.

– Jag hade ingen koll. Så jag började googla på för tidig Alzheimer, säger hon.

Psyket gick plötsligt inte att lita på, hon blev irrationellt rädd för saker som hon tidigare gjort dagligen, som att köra bil. Hon fick också starka självtvivel, ångest och rusande tankar.

– Det kändes som att min hjärna var en centrifug och att jag höll på att åka ur den. Jag tänkte: är det nu jag blir kliniskt galen?

Först när hon började få fysiska symptom trillade polletten ner. Det handlade om hormoner.

– När jag väl förstod började jag läsa på som en besatt, säger hon.

Kontot Klimakterieklok startade Anna Sahlin för att dela med sig av sina upplevelser och kunskap. Gensvaret kom direkt. Efter bara några veckor har hon fått 300 direktmeddelanden från kvinnor som berättar om sin medicinska historia.

– De berättar hur dåligt de mår, hur illa de känner sig behandlade i vården, att de inte blir lyssnade på, att de feldiagnostiseras, säger hon.

Vad tror du att responsen beror på?

– Ämnet berör 50 procent av befolkningen, och majoriteten har problem. Nu är vi en generation som inte nöjer oss med tiga och lida, tror jag. Vi vill må så bra som möjligt.

Om du fick ändra något i svensk klimakterievård, vad skulle det vara?

– Jag vill se jämlik vård. Det är bra att det finns privatkliniker och specialistvård, men kunskapen om klimakteriet och hormonell hälsa behöver höjas i den allmänna vården. Kommer det in en kvinna runt 50 år på vårdcentralen – kolla då om hon är i klimakteriet istället för att misstänka MS eller fibromyalgi.

Och kring behandlingar?

– Jag skulle vilja att Sverige följer efter USA som ska ta bort så kallade black box-varningar på alla östrogenpreparat. Vi behöver en sansad debatt om hormonersättningsterapi som inte är inriktad på att skrämma skiten ur kvinnor.

Du är varken läkare eller gynekolog. Finns det några risker med att du tar på dig folkbildningshatten på det här området?

– Självklart kan jag aldrig ge medicinska råd. Därför är min plan att ha Greta Thunbergs approach. Jag kommer alltid att hänvisa till forskning. Jag vill slussa ut kunskap, samtidigt som jag har ett personligt tilltal.

Finns det något positivt med förklimakteriet?

– Ja. När det händer saker i det kognitiva och i det kroppsliga – då har man inte lika mycket bandbredd för bullshit. Jag har tidigare haft en doktorshatt i people pleasing. Det börjar på något magiskt sätt falla av mig lite grann.

Det finns en möjlighet att du blir klimakterie-Anna med hela Sverige nu. Hur känns det?

– Då får jag väl vara det! Någon ska väl föra talan? Jag vet inte vad som har hänt med mig, men jag känner ingen skam. Som artist verkar jag i den den mest kvinnofientliga och ungdomsfixerade branschen, och var passé redan när jag var 30. Det är inget som skrämmer mig. Vissa ryggar tillbaka inför att förknippas med klimakteriet. Men jag skäms inte för att bli äldre. Man kan såklart känna sig jätteung och fräsch och frisk i den här åldern! Men biologi är biologi. Det kan vi inte förändra.