Hennes senaste år har varit omtumlande, men tack vare bandet har hon kunnat behålla tryggheten i att plötsligt bli igenkänd och analyserad av allt och alla.
– Jag tänker att om det var någon gång jag skulle bli mer utav en offentlig person så var det under det trygga sammanhanget som är Amason, med den skyddsramen omkring mig. Det förändrade ju ens liv. Och det är inte bara positivt. Det negativa är ju att man oundvikligen blir mer självmedveten, fåfäng och avståndstagande. Jag är egentligen inte alls en social person, men jag har tränat så att jag har blivit bra på det.
Hon blir glad när jag säger att hon påminner om Bob Dylan stilmässigt där hon sitter i en svart skinnsoffa på Ingrid-kontoret iklädd svart kavaj, vit skjorta och grårutig halsduk med sin burriga frisyr.
– Ja! Jag insåg det precis också. Som ”Blonde On Blonde”-omslaget nästan.
Viktigt musikkollektiv
Musikkollektivet Ingrid har stor betydelse för Amanda Bergmans musikkarriär.
– Det föll sig helt naturligt att jobba med Ingrid, efter att vi hade gjort det med Amason. Det är självklart för mig att vara en del av den filosofin som de står för.
Hur yttrar sig den filosofin?
– Jag skulle lika gärna kunna kalla det rättvisa. Det finns en insikt om hur snedvridna maktstrukturerna är inom musikbranschen. Det känns inte som att det är en schyst interaktion mellan lyssnare och artister, med storbolagen. Det kändes som en självklarhet att jobba med Ingrid och inte bara böja nacken för musikindustrin.
Kan numera leva på musiken
Amanda Bergman pratar initierat vidare på sin klingande Gagnef-dialekt. Långa, genomtänkta resonemang om livet som musiker i dagens Sverige. Hon har bred erfarenhet av att jobba i skymundan efter åren med små indieprojekt. Men nu börjar hon till slut hitta en position där hon kan leva på musiken. En del av den resan bestod i en bilreklamfilm, där hon sjunger Ted Ströms gamla ”Vintersaga”. Låten är hennes överlägset största hit, med nära fem miljoner lyssningar på Spotify.
– Genom att göra den reklamen så hade jag råd att hyra studio och musiker för att göra den här skivan. För mig var det ett bättre alternativ att låta mig anställas av det företaget än att anställa mig hos ett stort musikbolag och dessutom sälja bort mina rättigheter. Det är klart man får ångest. Jag är jätteförsiktig med vad jag gör, men har inte råd att vara svår och jag visste att de som gjorde filmen var fantastiskt duktiga. Det kan höja en själv att få samarbeta med folk som är så bra.
Uppträtt på insamlingsgalor
Några andra som Amanda Bergman har samarbetat en del med är sångerskorna Seinabo Sey och Maja Francis. Trion har sjungit live tillsammans på flera insamlingsgalor för flyktingar, en kväll även förstärkta av First Aid Kit. Någon gemensam inspelning kan vi dock inte vänta oss, enligt Amanda.
– Nej, men det känns som att det har bildats ganska många välbehövliga kollektiv av kvinnliga musiker inom olika genrer i Sverige nu. Hiphopen har funnit sin samhörighet, där man hjälper och stöttar varandra, men det har inte varit likadant i den här delen av popmusik som vi rör oss i. Så jag tycker det är fett att det börjar skapas någon form av nätverk mellan oss. Och jag tror definitivt att vi kommer att göra fler samarbeten i någon form i framtiden.
Hur kom det sig att du var med på de här stödkonserterna?
– Det känns självklart om man får möjligheten att bidra genom någonting så abstrakt som musik. Ibland känner jag verkligen att jag längtar efter att hålla på med något mer handfast.
Ni har inte tagit politisk ställning så öppet som många andra musiker har gjort de senaste åren. Är det något du har funderat kring?
– Ja, jättemycket, verkligen. Jag tycker att det är skitbra att många har inbegripit politik i sitt artistskap, men det är skrattretande att se mig i de sammanhangen. Jag har aldrig varit någon bråkstake. Jag är sjukt konflikträdd och fogar mig i leden, men jag är inte dum i huvudet. Jag ser ju att jag borde. Och det är klart att jag ifrågasätter mig själv väldigt mycket i det perspektivet. Men ska man bli riktig flummig så är hela grejen med att alstra musik och produkter utifrån känslor politiskt. Alla våra känslor och vår självuppfattning har att göra med samhället. Jag tror att det är det som är kultur. Att spegla sig i saker och ting för att man vill ha hjälp att ifrågasätta sig själv.
