Äldreomsorgen i Övre Kågedalen drar storpublik

Romanen om den incestuösa relationen mellan den unga pojken Pyret och hans ondskefulla nazistiska Morfar Holger chockade Litteratursverige när den kom ut 1992. Författarpseudonymen Nikanor Teratologen hyllades av vissa för att ha skrivit något genialt – andra kallade hans verk för vidrigt och monstruöst. Pedofilin, kannibalismen och de våldspornografiska inslagen var för mycket.

Samma moralpanik har inte drabbat dramatiseringen av romanen som nu spelas för fulla hus på Turteatern i Stockholm. Recensionerna är lysande och nästan alla föreställningar är slutsålda – det verkar finnas ett behov och en lust av att se det där som är äckligt och perverst.

– Behovet av äckel är fascinerande, säger regissören Nils Poletti som samtidigt framhåller att hans och produktionsgruppen Ramajs främsta vision var att skapa ett vackert och estetiskt verk. Om ensamhet, sorg och utanförskap.

– Vi har skapat ett teaterkosmos med vissa regler och förutsättningar. Kvinnohatet och våldet är en del av formbilden och av karaktärernas värld, säger han.

30 personer åt gången får plats i teatersalongen som är ombyggd till en installation i form av Pyrets och Morfars Holger upp-och-nervända värld, där allt ont blir av godo och tvärtom. Ett exempel: Samtidigt som Holger brer ut sitt hat över det motsatta könet, de som tog Norrland från männen, skjuts en kvinna och blir tillagad. Det luktar bränt kött och skog, beskriver regissören.

Han upplever att de finns ett slags nyttomoral i teatervärlden där politisk teater ofta bekräftar det publiken redan vet och att sensmoralen trycks upp i ansiktet. Med pjäsen vill de slå ett slag för att konst kan vara gott nog.

– Istället för att förstå och gå därifrån och känna sig smart känner publiken sig förhoppningsvis ambivalent och smutsig. De kanske känner med förövaren, säger han.

Materialet är som sagt explicit, tänkte du någon gång under repetitionerna att det kunde gå riktigt snett?

– Jag tänkte ganska mycket på det. Texten är på skelleftebondska och man kommer undan med mycket på grund av det tror jag. Hela verket är så inkorrekt som det går att vara, jag själv ser mig som politisk korrekt men konsten måste kunna få vara något annat.