Selma Brodrej: Vuxenbebisarna är vår tids motståndsmän

Hur länge kan man benämna sig själv som en ung vuxen? Och är det egentligen bara ett finare ord för dysfunktionell? Enligt den 30-åriga brittiska journalisten James Greig är det i alla fall dags för alla att växa upp. ”Vi är en generation av vuxenbebisar”, skriver han i en artikel i Dazed och exemplifierar med ett antal samtidsreferenser. Vuxna Disney-­fans. Vuxna som identifierar sig som Hufflepuff-medlemmar på sina Hingeprofiler. Vuxna som mimar med plutande läppar till bebisröster på Tiktok. Vuxna som älskar superhjältefilmer. Och, den störigaste sorten av de alla, vuxna med adhd som säger att de är oförmögna att svara på sms eftersom de har bristande förståelse för objekts beständighet (en förmåga som utvecklas hos åtta månader gamla bebisar).

”Ibland handlar det mindre om att låtsas vara ett barn och mer om att återvända till en förlorad tonårstid: att berätta om ditt liv som att det vore en John Green-roman eller ett avsnitt av ’Euphoria’. Att skryta om gaaaalna bedrifter som att röka en cigarett på en gunga eller ta kokain på en torsdag”, skriver James Greig raljerande och får mig att rodna av igenkänning.