Sedan dess har mycket hänt. Framför allt inom musik- och filmbranschen har utvecklingen varit övervägande positiv.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Många är i dag okej med att betala några hundringar i månaden för Spotify och Netflix, snarare än att ladda ner musik och film från diffusa torrenttjänster. Konsertbiljetterna har skjutit i höjden. Priset på brittiska konsertbiljetter har gått upp med 27 procent, inflationen inräknad, bara sedan slutet av 90-talet, enligt en undersökning som BBC gjorde i våras.
Samma trend är tydlig i Sverige, där vi kan ta Bruce Springsteen som exempel. För att vara med och gunga sönder Ullevis betong till ”Born in the USA” 1985 fick man betala 140 kronor. Det motsvarar 298 kronor i dagens penningvärde.
Men vi som 31 år senare sjöng allsång till ”Hungry heart” på samma arena fick hosta upp 625 kronor för ståplatsbiljetterna. Alltså är det mer än dubbelt så dyrt att se Bruce nu som på 80-talet.
De förlorade intäkterna för minskad skivförsäljning plockas nu hem på konserter. Det är fint för artisten som kan fortsätta överleva och ägna sig helhjärtat åt sin kreativitet i stället för att tvingas göra cykelreklam. Och helt okej även för konsumenten som på det stora hela ändå sparar pengar på att inte behöva köpa skivor utan kan lyssna in sig på hela artistens katalog på Spotify inför konserten, där ju artisten också får en del av intäkten.
För inte så himla många år sedan betalade vi 150 spänn för att överhuvudtaget kunna lyssna på en skiva med vår favoritartist. Jag själv, som var både DJ och musikskribent, men kanske allra främst en stor musiknörd, kunde utan att blinka spendera ett par tusen i månaden på skivor.
I dag betalar vi 99 kronor i månaden för att få tillgång till nästan all världens musik, såväl historien som nutiden. Och mycket av det som inte finns på Spotify ligger helt gratis på Youtube.
De nya betalningslösningarna fungerar alltså hyggligt för musiken. Även om den också allt mer har börjat kidnappas av stora energidrycksföretag och andra som vill marknadsföra sig genom ett låtsat kulturengagemang.
För andra kulturutövare är det däremot värre. Framför allt för sådana som sysslar med text. Prispressen på böcker är stenhård, med nätbokhandlarna i spetsen.
En författare kan inte chockhöja sina arvoden och turnera runt med läsningar på bibliotek med samma bok i flera år. En bok är en bok. Som Pelle Andersson, förläggare på Ordfront, säger om nätjätten Amazons väntade intåg
i Sverige:
– Vi äger ju inga distributionskanaler eller bokhandlare. Vi kan inte ta hem det någon annanstans. Vi måste sälja själva boken för att få in pengen.
När de redan små marginalerna ska krympa ännu mer finns det snart inte många millimeter kvar till gränsen.
Inom journalistiken har artiklar börjat låsas in på allvar. Nästan
alla svenska dagstidningar har
i dag någon form av betalvägg för vissa eller de flesta av sina artiklar på nätet. Så även denna tidning. Mest framgångsrika har Dagens Nyheter varit, som i dagarna passerade 150 000 digitala prenumeranter, samtidigt som Dagens ETC nyligen gick över 10 000 betalande prenumeranter (papper och digitalt), och vi får in flera nya konverteringar dagligen tack vare vår betalvägg.
Många menar att det vore bra med en lösning där man kan betala för enskilda artiklar, lite som att köpa låtar på Itunes fast för journalistik.
Häromdagen skrev kulturjournalisten Johannes Klenell en lång och uppmärksammad tråd på Twitter till betalväggens försvar. Han menade i korthet att den lösningen är dålig av flera skäl, framför allt för att en tidning är en helhetsprodukt där du även kan få läsa sådant du inte redan visste att du var intresserad av.
Att journalister, fotografer, redigerare och redaktörer tillsammans bygger det pussel som leder fram till en färdig tidningsprodukt. Att en tidning inte vågar satsa resurser på stora gräv, dyra reportageresor eller tidskrävande analyser om de inte vet i förväg att ekonomin är någorlunda stabil.
Berättelserna, granskningarna, tankarna. Allt det där som gör oss klokare, som får oss förstå, men också att känna, beröras, bli upprörda eller tillfredsställda. Om ni inte tycker att det är värt att betala för så är det faktiskt något fel på er.
Vi måste helt enkelt börja se läsning som en upplevelse lika värdefull som ett konsertbesök.
