Clara Lee Lundberg: Vi människor måste lära oss att stå ut med varandra

När Judiska Museet öppnade i nya lokaler i Gamla stan hösten 2019 var en av de centrala frågorna hur vi människor står ut med varandra. Jag intervjuade museets chef Christina Gamstorp i samband med invigningen, och vårt samtal om hur vi står ut med varandra i ett samhälle har levt kvar i mig. Kanske för att jag dagligen blir påmind om hur svårt det kan vara att samexistera. Att tvingas dela offentliga rum, arbetsplatser, bostadshus, tränings-anläggningar, kollektivtrafik, sjukvårdsmottagningar, återvinningsstationer och många andra platser med människor man inte själv har valt är en både praktisk, social och existentiell utmaning.

Det faktum att vi i hög grad fortfarande inte kan välja vilka människor som ska bli våra grannar, kollegor, medresenärer eller gyminstruktörer går emot det nyliberala mantrat som gått på repeat de senaste tjugo åren i västvärlden: du är en fri individ som har rätt att göra fria val och välja det som passar just dig. Valet som symbol och väljandet som handling har nämligen kommit att bli ledmotivet för jaget och viljan i ett liberalt samhälle, i alla fall om man ska tro sociologen Eva Illouz som i sin senaste bok skriver: ”att ha ett senmodernt jag innebär att man utnyttjar möjligheten att välja och förstärker den subjektiva upplevelsen av att ha ett val”.