Jag sitter framför tv:n, skämskudden är i beredskap. Röda mattan är utrullad, och den svenska idrottseliten har för en kväll bytt ut sina tajts, hajdräkter och/eller travsulkys mot galaklänning eller smoking. Det är Idrotts-galan 2015.
Priser ska delas ut för idrottsprestationer utöver det vanliga från år 2014. Man är lite splittrad när man tittar på idrottsgalor. Man ställer en fråga till sig själv: varför tittar jag på det här när jag vet att jag kommer att irritera mig på allt från programledare till tacktal? Det är väl någon störning man har troligtvis. Programledare Peter Settman tar en selfie med prins Carl-Philip, vi är igång!
Man kan säga mycket om dessa galor, man kan både ha och mista dom. Jag tappar snabbt fokus på galan och börjar att fundera på om man inte borde ha en idrottsgala på lokal nivå, i Hällefors till exempel. Det är väl fint att man uppmärksammar våra svenska elitidrottare med en egen firmafest.
Jag har inget emot det så, men de får ju ganska mycket uppmärksamhet och uppskattning ändå. Vi här ute i obygden har någonting annat som borde uppmärksammas mer än vad det gör. Vi har ideellt arbetande ledare som jobbar arslet av sig för att barn och ungdomar skall kunna idka idrott. Jag skulle kunna nominera x antal människor som jobbar i det tysta utan att knappt få en klapp på axeln för sina insatser. Vi borde alltså anordna en årlig gala för dessa människor som har en enorm passion för sin samhällsgärning. Med vi, menar jag så klart den lokala idrottsrörelsen i samarbete med Hällefors kommun. Vi har ju nu fått en ny kommunchef som verkar vilja lyfta fram det positiva med Hällefors så det vore ju passande att dra igång något dylikt.
Jag menar ju inte att man ska ha någon gala med röda mattor, resursslöserier eller glitter och glamour. Jag menar att det ska vara en liten gala, på lokal nivå där människor som jobbar i det tysta lyfts fram. Det är alldeles för enkelt att bara lita på att dessa människor ska finnas där. Vi går, eller vi har under en längre tid gått mot tider där människor inte är beredda att jobba ideellt för att till exempel dra in pengar till en förening, vara ledare eller vad det nu må vara. Människan blir mer och mer egocentrisk och vill inte göra någon insats utan att få betalt. Därför är det viktigare än någonsin att de som jobbar gratis i det tysta lyfts fram. Man kan ju även på lokal nivå ha kategorier likt den stora fina galan på tv. Något pris som folket röstar fram och några andra kategorier som en jury utser. Är ni med på detta Hällefors kommun? Det vore väl trevligt och lite fräckt, galan kan ju livesändas via kommunens hemsida så våra utflyttade Hälleforsbröder och -systrar kan se tillställningen. En bra lokal att genomföra en gala i är ju biosalongen på Folkets hus.
Galan på tv:n rullar på, priser delas ut. Förbundskaptenen från VM -94 i fotboll, Tommy Svensson, har problem med en strejkande mikrofonmygga så han får en riktig mikrofon i stället. I dessa mediatider när ett klick är värt så mycket för nätsajterna är väl detta nästan att betrakta som en skandal. By the way, sportjournalistiken och även den fina journalistiken är numera endast ute efter just ett klick på en rubrik, vad som står under rubriken spelar inte så stor roll längre. Och det värsta av allt, folk tror verkligen på rubriker...
