Mats Jonsson: Vem vågar investera i ett nöjestempel i en fattig avkrok?

Det är stormöte i samhället där jag växte upp, en skamfilad sågverksort med drygt 1 500 invånare. Efter ett decennium av röda siffror har det kommunala fastighetsbolaget till sist fått nog och nu ska Folkets hus säljas. Det finns flera andra folkets hus i kommunen, alla drivna av föreningar i de olika orterna, men det här huset är något speciellt. Inte för att det var här jag gick på bio första gången eller dansade min första tryckare, utan för att det är ett nöjespalats av helt andra dimensioner. Kommunens största samlingslokal, som fram till pandemin bjöd in till metal-galor, trädgårdsmässor och nostalgidiscon vid sidan av de julgransplundringar, trivselkvällar och PRO-möten som gjort folkets hus till en sekulär kyrka mitt i byn.  

Men nu kan det vara slut på det roliga. Vem vågar investera i ett nöjestempel i en fattig avkrok? Blir det lager eller serverhall av alltihop? Orolig går jag in i salen där jag upplevt både företagsgalor och SM i luftgitarr. Tänk om ortsbefolkningen bara ger upp, nednött av att ha sett i stort sett all annan verksamhet på orten läggas ned under de senaste 20 åren?