Bland företagen är förtroendet för Arbetsförmedlingen lågt, förklarar hon i SR. Jaha. Men bland folket är förtroendet för vinstuttagen lågt så varför då inte bara lägga ner Svenskt näringsliv?
På Carola Lemne låter det som att Arbetsförmedlingens främsta uppgift är att matcha arbetssökanden gentemot företagens behov. Men är inte det personalavdelningens, HR:s, jobb? Dessutom finns ju redan nu privata aktörer som fungerar som rekryterare åt företag. Så vad är det egentligen Carola Lemne vill ta från Arbetsförmedlingen och ge till ”externa aktörer”? Statlig finansiering? Skattelättnader för HR?
I media hörs ständigt röster som beklagar lotten att vara företagare, det påstås vara både kostsamt och krångligt. Jämfört med vadå? För att få ett jobb i dag måste du ha både utbildning, yrkeserfarenhet (färsk), bostad, goda språkkunskaper, ofta B-körkort och ibland även kunna visa att du inte har ett kriminellt förflutet. Det där nålsögat har entreprenörerna som plockar vinster ur välfärden aldrig behövt passera.
Svenskt näringsliv klagar allt oftare över en ”ojämlik konkurrens” från stat, kommun och landsting, samtidigt som de säger att de själva konkurrerar med så mycket högre kvalitet. En ”kvalitet” som de hänvisar till var gång vinstuttagen ifrågasätts.
Arbetsförmedlingen hjälper i dag många företag att matcha arbetssökanden efter deras behov. Problemet är bara att det blir allt fler människor som företagen inte anser ”matchar”. Företagens krav blir allt högre och vi är fortfarande inga robotar, inte någon homogen grupp. Arbetsförmedlingen behövs både för att reda ut oredan företag lämnar efter sig i form av övergivna, utmattade och långtidssjukskrivna, samt för att stödja även andra som företagen av olika skäl inte anser ”matchar”, exempelvis funktionsvarierade. Utan Arbetsförmedlingen skulle samhället vara än mer ojämlikt.
Om inte Svenskt näringsliv hade så många politiker på sin sida skulle Carola Lemnes utspel vara komiskt. Nu är det i stället obehagligt. Redan nu har allianspartierna med stöd av Sverigedemokraterna fått gehör för sitt riksdagskrav om att se över om inte ”externa aktörer” kan ta över delar av Arbetsförmedlingens verksamhet.
Det verkar inte särskilt krångligt att plocka vinst ur vår gemensamma välfärd, tvärtom går det alldeles för enkelt. Som ett slags omvänd Robin Hood galopperar Svenskt näringsliv igenom våra skattesystem och nu tar de sikte på Arbetsförmedlingen. Runt omkring sig sprider de ett myndighetsförakt.
Arbetsförmedlingen kan absolut bli bättre och mer kreativ – men inte i första hand för företagens vinning utan för vår, för ett jämlikare samhälle. Deras komplexa arbete ska inte skymmas av de vinstintressen Carola Lemne företräder.
Annelie Carlsson är skribent och problemlösare. Har jobbat inom hemtjänsten i många år parallellt med sitt skrivande. Kan höras
i satirpodden ”Readymades”.
