Gamla vänner till mej sitter och twittrar ute i buskarna, ute i distrikten. Några har blivit riktigt jävla galna och snöat in på konspirationsteorier om vacciner.

Vi befinner oss i en tid av intellektuell upplösning. Tänker jag när jag hänger för mycket på sociala medier.

Saker man trodde alla var överens om visar sej vara en extrem åsikt.

Den evidensbaserade vetenskapen är under angrepp.

Den liberala demokratin likaså, ja egentligen allt som mänskligheten uppnått efter franska revolutionen.

Så då rycker man ju ut till försvar.

Jag retweetar till och med Arnold Schwarzenegger när han talar, väldigt fint och rörande faktiskt, om sin barndom i skuggan av det havererade tredje riket, med en farsa som söp av smärta, skuld och skam för att han varit en lite alltför duktig soldat i nazistarmén.

Sen tar Arnold fram Conans svärd och pratar om USA som ett föredöme för världen, jag orkar knappt lyssna utan att kräkas, men jag retweetar ändå, jag tänker att jag måste bilda en enhetsfront med dom liberaler som fortfarande befinner sej hitom 1789

Det finns en väldigt bra grej med sociala medier, vem som helst kan tycka vad den vill och i teorin nå ut till hela världen.

Det är fanimej bra.

För mej har det vart skitbra.

Jag har kunnat sätta rubrikerna, fått en direkt kanal till folk som lyssnar på mej.

Jag slipper försöka vara smart och överlista en journalist som intervjuar mej och letar efter en vinkel som jag inte vill ha, men som journalisten vill ha.

En gång förde jag ett resonemang i en intervju om att det svenska högerpartiet Moderaterna börjat kalla sej för Det Nya Arbetarpartiet. Jag påpekade att det tricket har ju högerpartier i andra länder använt sej av förr.

– Vilka då? frågade den unga journalisten med förvånad misstro i rösten. Och då sa jag ju Nassarna för fan.

Rubriken blev: Sundström tycker att Moderaterna är nazister.

Så misstron mot traditionella medier delar jag med alla dessa troll på nätet.

Samtidigt: I den mångfald som nu finns kan lögner få stå oemotsagd i alla små filterbubblor som vi sitter i.

Klicklogiken premierar braskande hat och sensationella lögner, nyanser och mänskliga utryck som solidaritet och nyfikenhet trängs undan.

Donald Traump sa inför väljare i Michigan:

– Vi fixade alla dessa nya bilfabriker här! Vi fixade en massa nya bilfabriker. Ni vet det, eller hur?

En journalist som var där fann att åhörarna ”visste” det. Men det hade inte byggts en enda bilfabrik i Michigan på åratal. Sen Trump flyttade in i Vita Huset har tre tusen arbetare förlorat jobbet i delstatens fordonsindustri.

Extremhögerns strategi att försöka luckra upp tilltron till traditionella medier och vetenskapliga fakta, som den pågående klimatkollapsen, har lyckats på många plan.

Misstron mot covid19-vaccinet är ett annat exempel.

ATT dom lyckas med det beror på att dom spelar på en berättigad misstro.

Vetenskap är en väldigt bra sak, men den kan utnyttjas och manipuleras av dom som är mäktiga nog.

Och det har hänt, många gånger.

I Sverige hade vi som bekant ett rasbiologiskt institut med farbröder i förtroendeingivande vita rockar som mätte pannvinklarna på barn för mindre än 100 år sen.

Och ibland är en konspiration faktiskt en konspiration.

Misstron ökar mellan människor, dom gemensamma trygghetssystemen förslummas samtidigt som privata sjukförsäkringar och andra individuella lösningar gör sej breda.

Fast våldsbrottsligheten är lägre än den var på 80-talet är folk räddare för att utsättas för våld nu än då.

Och nu sitter jag i min handspritsdoftande isolering och googlar (bara ordet googla, att det blev så etablerat som ord, istället för att surfa, hur gick det till?) och misstror alla dom där ansiktslösa profilbilderna på Twitter.

En av dom är en gammal polare, fast han inte har nån profilbild.

Har inte träffat honom på flera år men ser honom varje dag på skärmen.

Han säjer glatt att han tänker då inte vara nån försökskanin åt läkemedelsmaffian och jag blir förbannad och skriver att Nähä och vem ska vara det då?

Och han säjer Jag blir hellre sjuk i covid-19 och då säjer jag åt honom att läsa rapporterna från sjukvården, jag säjer åt honom att läsa historia, påminna sej om hur det var innan vaccinet uppfanns.

Tilliten till mänskligheten smälter bort framför mina ögon.

Hur gör vi för att bevara vår tillit till varann utan att fastna i gammal unken blind tro på auktoriteter?

Jag vill varken vara vetenskapsförnekare eller nån som blint tror på auktoriteter.

Den enda rimliga hållningen är just evidensbaserad vetenskaplig, att kritiskt granska och reflektera, att ifrågasätta: Vad är fakta, vem är det som påstår, vem tjänar pengarna?

Ensam i mörkret, i det blåa ljuset framför skärmen. Utanför härskar en gråbrun natt, det har börjat snöa men jag ser det inte.

Jag tänker såklart ta vaccinet om nån undrar.