Jag kommer ihåg första gången jag bet i ett mjöligt äpple. Efter att ha förväntat mig saftigt motstånd så sjönk tänderna rakt genom något smaklöst som mer påminde om damm. Inget kött, ingen substans. Jag blev rädd och kastade iväg det. Ett sådant äpple är alltid lätt, och jag insåg att det inte går att köpa grejer bara för att de blänker och heter Red Delicious. Många år senare pratade jag med en grönsakshandlare i Chiang Mai om det, hon skrattade och sa att jag var typisk, dagens människor kan inte välja, bara köpa.
Jag vet inte ens vad tyngden består av. Jag vet bara att det finns särskild gravitation som gör att jag fastnar, för vissa äpplen, föremål, platser, utsagor och även människor. Personen jag möter kan stå där för att den har blivit tillsagd, för att vinden blåst dit den, för att den inte orkar gå därifrån eller för att det finns gravitation mellan oss. Med tiden blir det lättare att urskilja.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
När jag står stilla känner jag tyngden som en mittlinje från mitt huvud ner till mitten av stödytan som är mina fötter på marken. Linjen vars förlängning slutar i jordens medelpunkt. Och när jag står där förnimmer jag att stora delar av omgivningen är nån sorts fritt fall. Materia som passerar olika ekonomiska stadier i ett kretslopp men som inte får betydelse i någons liv eller kropp.
Ämne blir material, produkt, vara, egendom, avfall, material. Ett billighetsbord som pajar, en funktionell men otidsenlig köksinredning, blodomloppet-t-shirten. Cirkulationen av materia är ett hjul som expanderar och roterar och därför ger sken av att det rullar. Men jag kan inte se att det går framåt. Jag kan bara inte.
För första gången på en månad tömmer jag brevlådan, det blir ungefär en halv pappkasse med reklam. Tidningen ”Slott och gårdar” och olika inredningsmagasin och låneerbjudanden. Det är nära att jag inte ens ser det egenritade kortet från syskonbarnen som sticker fram mellan två blanka tidningsomslag. Jag väger kassen mot kortet och konstaterar igen, att tyngden inte handlar om gram eller mängd.
Jag tänker på grönsakshandlaren i Chiang Mai igen, som sa att dagens människor kan bara köpa, inte välja. För att välja måste man vilja, för att vilja måste man både känna och tänka, för att både känna och tänka måste man bottna. Bara den som bottnar kan uppfatta substans och gravitation, och den människan kan ibland uppfattas som jobbig och tung. Det händer att jag låtsas vara lätt för att inte skapa dålig stämning. Men jag tvivlar på att stämningen blir så mycket bättre. Egentligen. Jag tror inte att nån vettig människa blir glad över ett mjöligt äpple.
