Jag saknar min visselpipa.

Män som hatar och förföljer kvinnor har alltid funnits, och just nu har de en guldålder eftersom det blivit så enkelt och bekvämt att göra det anonymt. Förr, före de ljuvligt onanistiska upplevelser de idag har framför sina datorer, använde de gärna telefonen. De skaffade sej hemligt nummer, sen var det bara att ringa och väsa. Telia eftersökte ingen hotfull person om man inte kunde bevisa att man var hotad, och det kunde man i princip bara göra genom att bli mördad/våldtagen. Ungefär som att försöka få polisen att jaga nättroll idag.

Vi fick ta till andra trick, vi som på nittiotalet arbetade på Sveriges radio P1:s feministiska program Radio Ellen, senare Freja. Det inträffade efter varje program: Vi sände en rapport om till exempel att löneskillnader mellan män och kvinnor ökade – och strax hade vi dem i luren: ”Era jävla lesbiska kommunisthoror ...”

Ibland skrev de brev med detaljerade teckningar av vad de tänkte göra med oss. Dem kunde vi ju kasta i papperskorgen direkt eller tutta på under rituella former, men telefonsamtalen var besvärligare. Vi behövde ju telefonen i jobbet och kunde inte bara sluta svara. En period lät vi manliga kollegor ta emot våra samtal, då tonade trollen ofta ned sig några decibel, men det varade aldrig länge och om någon försökte argumentera blev de snarast värre mot männen, som de betraktade som könsförrädare. Och de manliga kollegorna fick en dystrare livssyn, även om de blev mera förstående och slutade med feministskämten.

Till slut fann vi en lösning: Vi skaffade tjänstevisselpipor vid varenda telefon. Så fort de välbekanta väsningarna började (”din satans feministfitta, jag ska ...” etc) blåste vi allt vi orkade i pipan. Och sånt gör rejält ont i öronen om man hör det i telefon, kan jag meddela.

Denna pipa saknar jag idag, alltså ett redskap som kan få tyst på trollen. För det är ingen tvekan om att den organiserade trollverksamheten är Charlie Hebdo fast utan skjutvapen och lika farlig för yttrandefriheten, framför allt för kvinnoröster i medierna. Ännu en kvinnlig journalist bröt samman under trycket häromdagen, och hon blir inte den sista.

Och nu börjar jag undra om vi har glömt en väldigt grundläggande sanning: Männen som hatar och förföljer kvinnor är de som misslyckats i sin egen manlighet. Ingen med sund manlig identitet eller dragningskraft känner behov av att förnedra kvinnor. Sunda män gillar kvinnor och vill bli omtyckta tillbaka.

Och ingen stark man är rädd för starka kvinnor. Det finns framgångsrika företagsledare som stöttar kvinnliga kandidater – och det finns småpåvar som förtrycker dem för att framstå som karlavulna. Vi vet egentligen detta allihop, men det bör fram i ljuset! Det ska vara lika skämmigt att dra fulvitsar om kvinnor eller väsa i telefon som att stå med rumpan bar och ett skrumpnande kön på torgen! Målet är att när en hör ett troll kalla någon till exempel ”din lilla hora” ska en pinsam tystnad uppstå, som om han just släppt en brakskit!

(Och till kvinnor vill jag säga: Lägg av att försvara de troll ni känner personligen med att deras mamma var en häxa och det är egentligen synd om dem för att de är så osäkra ... Det är kanske synd om dem, men det kan det vara om massmördare också!)

Jag riktigt hör hur de väser igång nu, trollen: Och alla feministfittor som hatar män?

Schaddap! Vi feministfittor startar inga anonyma drev med dödshot och grova smädelser mot män som yttrar sig i jämställdhetsfrågor, eller något annat!

Två saker kan vi glädja oss åt:

1. Allt fler unga män uttrycker feministiska åsikter som en självklarhet, inte bara som ett sätt att ragga.

2. Trollens guldålder är snart över, med utvecklingen av hackar-tekniken. Och när vi börjar lägga ut foton på de män som hånat vårt utseende kommer vi att må allt bättre – de sitter väl där blekfeta i nån källare, med större tuttar än vi.

Det finns förresten andra pinsamheter att ta itu med, till exempel en del herrar som väljer folk till toppjobb, styrelser och band till festivalscener. Min brutala väninna uttrycker det så här:

”Här går vi inte efter kön utan efter kompetens, säger folk – och märker inte att dom själva tror att kompetensen sitter i kuken! Nästa gång jag hör en snubbe säga så ska jag sparka honom mitt på kompetensen!”