De apatiska barnen som socialdemokratin deporterade är nu sedan länge glömda. Andra barn har tagit deras plats, för att med sina kroppar och namn vädja till makthavare om en bit mark, en bit liv, en liten smula. När jag skriver det här försöker jag inte relativisera det beslut som har tagits. Jag måste erkänna, jag är förvånad, inte bara ledsen och rädd. I praktiken har Sverige nu avskaffat asylrätten. Miljöpartister kan gråta hur många bödelstårar de vill och välja att se eller att inte se de drunknande barnen vid strandkanten. Både de och vi vet egentligen det inga känsloyttringar kan förändra: att det aldrig har handlat om att Sverige (ett land som säljer vapen till krig, ett land vars företag gör sig rika på att haven stiger) tar (eller inte tar) moraliskt ansvar. Ordet tolerans bygger i sig på att man accepterar den ojämna fördelning av resurser och stöld som kolonialismen och imperialismen är, och tillåter de som äger allt att öppna eller stänga, som om världen var deras att sätta gränser på.
Tolerans. Det är världens folk som alldeles för länge tolererat den stora europeiska skulden som klimatkrisen är, där det västerländska kapitalet exploaterar naturen, för att sedan hindra människor som flyr ifrån dess konsekvenser att få bo i trygghet från stigande vattennivåer. Göran Greider skriver i Dagens ETC att vänstern inte har vågat ta i frågan om en restriktiv flyktingpolitik. Med dåliga ekonomiska argument – något Peter Wolodarski effektivt krossat – försvarar han de tillfälliga uppehållstillstånden. Göran Greider: om du som kallar dig vänster inte tror att Sverige, ett av världens rikaste länder och som blir rikare för varje år, har resurser för fler människor som flyr (människor som upplevt migration, smärta och exil för att väl i Sverige förlora namn och identitet och av dig bli reducerade till en ”flyktingström”), så kanske det är du som borde ha ett tillfälligt uppehållstillstånd. Tredje världen blöder och har tolererat västvärlden länge nog. Det västvärlden kallar flyktingkris är ingenting annat än en kolonial och imperialistisk klimatkris. Krisen kommer att pågå, oavsett hur höga murarna Sverige bygger är. Frågan är om Sveriges makthavare skall se den värld den har varit med och skapat, eller om den genom den ”signalpolitik” som du försvarar skall fortsätta blunda och vägra ta ansvar. Den väg du börjat försvara, den slutar i fascism.
Så många döda … Jag kan knappt värja mig från kapitalismens och de politiska lakejernas ideologiska hyckleri, som är gränslöst i sin utsugning och samtidigt vill tala om gränser. Jag kan knappt värja mig från rasismens ideologiska hyckleri, som säger ”vi” och ”andrum” i samma samtid där människor förlorar andan på smuggelbåtar över vattnet. Jag kan knappt värja mig från historiens hyckleri, där vi lär oss om nazismens ”livsrum” och ändå inte störtar en regering som använder ordet ”andrum” som argument för att utvisa fler. Så många döda … Men det är inte hyckleri som dödar dem, utan en medveten och systematisk rasism som sätter pengar och ordning före människoliv. Och i detta, debattörer som kalla sig vänster, som ställer bistånd mot asylrätt, istället för att ställa bistånd, asylrätt och välfärd mot de rikas rikedom – de har pengarna. Det är lätt att nedslås av fascismen, att passiviseras av dess våld. Men varje siffra är också en människa. Och varje människa är liv värt att kämpa för.
I en tid av död är varje kamp för liv en radikal motståndshandling. Poeten Carlos Alvarez skriver ” Varför kom du inte till vårt möte? Allt stod framme på bordet: orden, vinet, hoppet och glädjen hos en öppen hand … Alla var där, utom du, förstår du? Kan du åtminstone inte inse att utan dig var allt omöjligt, att du aldrig kan ställa dig utanför?” Jag skriver återigen, till mig själv och till er, organisera dig, organisera dig, organisera dig. I en tid av död är det svårt att leva, svårt att älska, svårt att minnas att barbariet och dess system, kapitalismen, inte är slutgiltigt. Men visioner är viktiga, också för att komma ihåg de enklaste sanningarna som de med makt försöker få oss att glömma. Med sångaren Daniel Vigliettis ord: ”Jorden är vår, den är din och min. Riv alla stängsel.” Vi har tolererat den här ordningen länge nog.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
