Sophie Stigfur: Se dig i spegeln, Kristersson – staten är den sämsta föräldern av dem alla

En grej som verkar hända när man blir förälder är att man plötsligt börjar förhålla sig till vad andra föräldrar kan tänkas tycka om en. Sådana som inte annars bryr sig nämnvärt om andras åsikter, bryr sig plötsligt jättemycket. Man kan göra himla massa fel, och att vara en dålig förälder är den yttersta skammen. Men för mig, barnlös, verkar det till stor del som att mina vänner som blivit föräldrar snarare brottas med fantasiföräldrars potentiella förmaningar. Föräldrar säger liksom inte till andra föräldrar, de har fullt upp med att förebrå sig själva. Med ett högljutt undantag.  

Jag vet inte hur många gånger regeringen beskyllt svenska föräldrar för att vara dåliga. I våras sa Kristersson: “Föräldrar ska veta att om man låter sina barn växa upp i kriminalitet, då är man inte en bra förälder”. I Agendas partiledardebatt häromdagen slog han till igen: “Om man låter sina barn växa upp rakt in i gängkriminalitet, då måste staten gripa in och ta barnen från föräldrarna”. Om någon självrannsakan följde på det? Hehe.