Skitifiering. Kanske inte fullt så elegant som det engelska originalordet ”enshittification”, men ändå lätt att fatta. Allt blir till skit. Det är resultatet av en viss kommersiell logik. Typiskt för plattformsföretagen är att de installerar sig mitt emellan köpare och säljare, eller mellan användare och annonsörer.

”Detta är hur plattformar dör. Först är de snälla mot sina användare. Sen utnyttjar de användarna för att göra det bättre för företagskunderna. Slutligen utnyttjar de även dessa företagskunder för att själva suga åt sig allt värde. Sen dör de.”

Så förklaras skitifieringen av den som härom veckan myntade begreppet: Cory Doctorow, den framstående nätkritikern och science fiction-författaren.

Han menar att samma process upprepar sig i såväl sociala medier som appbutiker och andra nättjänster. Först är de genuint bra, eftersom de måste samla en användarbas. Ännu så länge har de råd att gå med förlust. Investerare öser in pengar. Men inget varar för evigt.

Ett typiskt tecken på skitifiering är att flödet fylls av skit. Poster från folk du aldrig valt att följa. Låtar du redan hört till leda. Irrelevanta sökresultat. Algoritmisk avföring.

Tiktok är Doctorows paradexempel. Dess enorma användarbas lockades dit av att Tiktoks algoritmer var riktigt, riktigt bra på att koppla samman uppladdade videosnuttar med intresserade tittare.

Men i allt högre grad fylls nu flödet av influerare som Tiktoks personal aktivt valt att boosta. Syftet är att locka andra influerare och företag att se hur stort saker kan slå på Tiktok, så att de ska lockas att satsa allt på just denna plattform. Nu menar Doctorow att vi kan ana slutpunkten: Tiktok kommer att dö. Och det är bra så. Ingen plattform bör vara för evigt.