Jag brukar tänka på fuskliberaler. Ni vet sådana där människor som säger vad de vill, tycker vad de vill och uttrycker allt de kommer att tänka på, eftersom vi har yttrandefrihet i vår del av världen. Forskaren Stephen Hawking sade en gång att det är konstigt att människor som tror att allt är förutbestämt ändå tittar åt båda sidor innan de går över en väg – på samma sätt kan jag tycka att det är konstigt att människor som får säga vad de vill bara säger rasistiska saker. Eller säger att fattiga är dåliga människor för att de inte har använt sina hjärnor till att bygga upp ett eget kapital, så att de klarar sig utan en massa bidrag. Inte riktigt med de orden men ni fattar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När någon säger något som gör mig nere brukar jag försöka tänka på vad de egentligen säger. Ofta känns det som om personen själv är ledsen, eller kanske drivs av ett maktbegär – ett begär att vara bättre än andra och styra över andra. Det kanske låter som låtsaspsykologi (det är det), men det är ett sätt för mig att spalta upp vad som egentligen är verkligt och vad som inte är det.
Det är verkligt att Socialstyrelsen vill börja mäta handleder och knän på människor som kommer från olika delar av världen. Det är verkligt att Sverige var världsledande på sådan forskning redan när några av mina äldre släktingar levde. Det är inte verkligt när anonyma hatare på internet skriver att samer är en lägre stående ras. Det är inte verkligt att världen håller på att gå åt helvete för att alla inte är vita, svensktalande människor inom de gränser som kallas Sverige.
Att delta i diskussioner när den andra parten bara är ute efter att förstöra och nedgöra är skadligt för en människa. Jag lyssnade på Bill och Melinda Gates. Det var ett samtal via TED Talk. De pratade tillsammans med en äldre man om att de skulle använda sin rikedom till att bygga en stiftelse för bekämpning av malaria. Den skulle också verka för att utbilda människor i USA som inte hade råd med utbildning. Det gav mig hopp. Eftersom de är två av världens rikaste människor så kan de använda sina pengar för att göra en verklig skillnad. Jag hade gärna haft ett samtal med Bill och Melinda om stiftelsen deras. I det samtalet är jag övertygad om att jag hade lärt mig mycket och att jag nog hade kunnat lära dem någonting också.
Diskussioner som båda vinner på är sådana diskussioner som jag vill kalla "Det Goda Samtalet." I ett sådant samtal är det förbjudet att skamma varandra. Det är förbjudet att uttrycka sig nedvärderande mot andra, och att generellt hata på varandra. Tänk er ett samtal på internet – fast tvärtom. Målet med det goda samtalet är att människorna som är med ska förstå varandra och gå därifrån med en ny lärdom. Jag brukar förklara för människor vad detta är. Det är en liten hit and miss. "Får jag inte säga vad jag vill?!" blir ibland svaret. Då tänker jag på fuskliberalerna. Om du nu knyter näven i fickan och tänker "Din jävla idiot, klart alla måste få säga vad de vill!", så är säkert den här idén inte något för dig.
Fördelen med det goda samtalet är att det finns grogrund för att hitta lösningar. Allt är inte svart eller vitt, och kompromisser finns. Människor kan också ändras. De kan få nya perspektiv och se saker ur ett annat ljus – så att ett problem inte längre är ett problem. Att starta ett gott samtal kan vara så enkelt som att säga: nu har vi ett gott samtal. Och förklara reglerna för den som lyssnar. Om den som lyssnar accepterar kan ni påbörja en verklig förändring.
