Säpo fick visa musklerna och all publicitet är ju bra publicitet, eller hur är det Sverigedemokraterna brukar säga?  Syns du inte så finns du inte, som man säger i konstvärlden. 

Bokförlagen ger i dag helst ut böcker med en kändis på omslaget. Kändisar säljer och vi gillar att härma. Konsumtionen ökar därför med antalet kändisar och de breder ut sig likt dagvattnet från de smältande isbergen. Kändisar håller i dag lika dålig kvalitet som kopiorna av deras kläder från lågprisvaruhusen.

Är du bara känd verkar du kunna bli framgångsrik i lite vad som helst. Våra barn lär sig snabbt att kändisskap är en genväg förbi hela utbildningssystemet. Skulle du ändå ha en akademisk examen kan du toppa den med ett kändisskap, som ett rosa täcke över en muffin.

Men varför är en tv-doktor intressantare än någon som ”bara” är listad hos landstinget? Hela grejen med kändisar är ju att man vet var man har dem. Liksom gudarna i den grekiska mytologin står de för olika egenskaper. Beroende på vilken kändis som tillfrågas vet vi på förhand vilket svar vi kan förvänta oss. Människor förvandlas till varumärken och försäljningssiffror. Vem är det egentligen som säljer de där dyra klockorna – är det Daniel Craig eller James Bond? 

En kille blev till exempel framgångsrik entreprenör genom att smyga sig nära kända och mäktiga människor och sedan ta selfies tillsammans med dem. Bilderna la han ut på sociala medier och nu är han en välbetald föreläsare som varit med både i rikstidningar och i Sveriges Radio. Vad han föreläser om? Jo, hur man blir framgångsrik genom att ta selfies tillsammans med kända och mäktiga människor och sedan lägga ut bilderna i sociala medier.  

Vi gillar och härmar efter. Ingen verkar längre nyfiken på en ny Einstein eller Picasso. Kanske måste dagens genier först skapa sig genomtänkta profiler i sociala medier. Frågan är hur mycket kreativitet de har kvar efter gilla-karusellen.

Personerna som sitter i tv-sofforna blir snart sommarvärdar i P1. Väl där berättar de om sin kommande bok och sedan är de tillbaka i tv-soffan igen för en återsamling. Den här gången berättar de för varandra om hur det var att vara sommarvärd och hur livet blev efteråt. 

Det här är ett beteende som ungdomarna kan dra lärdom av och efterhärma, för att själva ta sig över tröskeln in till arbetsmarknaden. Ganska bekvämt för makten egentligen, struntar vi i bildning kan man snart dunka i oss vad som helst.