Åtminstone om folk kände till det, det vill säga om inte kammarrätten och SCB varit framme och stämplat dessa fakta som ”Affärshemligheter”!

Och visst, det är klart att sådana saker är skadliga för lönsamheten!

Liksom det är skadligt för skolkoncerners ”affärverksamhet” om föräldrar får veta att vissa skolor har hälften så många lärare som andra, inga kuratorer eller speciallärare, inga skolbibliotek eller slöjdsalar, inte tar emot krävande elever, har usla genomsnittsbetyg i nationella prov, etc. Alltså har man nu sett till att hemligförklara alla sådana uppgifter och kalla dem ”affärshemligheter”.

Du och jag förser skolorna med inkomster och de blir som villebråd som ska konkurreras ut och nedläggas för den feta skolpengens skull. Skolkoncerner håvar in miljoner som går rätt ner i lilla fickan och belönar varandra med priser för skicklig affärsverkamhet. Hutlöst kan man tycka, men den ende friskoleföre­språkare jag någonsin sett medge detta är förre MP-språkröret Gustav Fridolin, som medgav att man nog mera tänkt på små föräldra­kooperativ på landsbygden än stora internationella riskkapitalbolag som ägare av så kallade ”friskolor”.

Det är egentligen fullkomligt osannolikt att vi tillåter denna utplundring av svenska skatteresurser i ett land som påstår sig hylla offentlighetsprincipen och till och med tvingar mejerierna att ange hur gammal mjölken är – borde inte det vara en ”affärshemlighet?”

Men kanske är det bara första tecknet på en ny trend. Jag förutspår att även polis och brandkår blir ”fria”, det vill säga privatiseras och öppnar för plundring av skattemedel, om vi får en högerregering.

Brandkåren i X-köping fungerar då som försäkringsbolag, kommer bara och släcker hos kunder som betalar en saftig årsavgift, sen tar de betalt för varenda detalj i hanteringen. Bensin till brandbilarna, släckvatten efter kommunalt literpris, flam­säkra västar. De som inte har betalt sin brandbil får klara sig med egna hinkar bäst de kan.

Men dessa nya brandkårsföretag vill också ha sina ”affärshemligheter”, till exempel information om hur snabbt de kan rycka ut, hur många bränder de verkligen lyckats släcka, vad den genomsnittliga kostnaden för en utryckning blir för kunden. Dessutom har de mängd­rabatt på eldbegängelse­begravningar, där det gått lite snett. De kommer att kalla sig ”Fria brandkårer”.

Polisen kan fungera på liknande sätt. Kunder betalar en årlig, ganska hög avgift för ”beskydd” (jfr maffian) och kan då beställa utryckning i nödsituationer samt utredning av eventuellt brott mot en extra avgift. Prislista i en skala utgående från svårighetsgrad i utredningen, obekväm arbetstid, etc. Det finns också en diskret ”motskala” där eventuella förövare av brott kan köpa sig fria från konsekvenserna om de så önskar. Att polisen ändå huvudsakligen finansieras med skattemedel betraktas som självklart – även kommunala företag måste ju slå vakt om lönsamheten och därför satsa lite i sirener, fingeravtryckspulver och plastband.

De ”affärshemligheter” Polisen vill slå vakt om handlar om saker som uppklarningsprocent, vålds­användning vid gripande och/eller förhör, åtal för rasism, etc. Media är ju alldeles för intresserad av sådant vilket kan skada Polisens lönsamhet. Affärshemligheter!

Apropå intressanta nyord: ”Valfrihet” är ju en älskad klyscha i det moderna köp-och sälj-Sverige. I min lilla hemkommun kan jag välja mellan 17 apotek, flertalet i centrum. Jag gick häromdagen för att köpa munskydd. Såtillvida var det lätt att välja mellan apoteken, för kvaliteten var jämn.

Munskydd fanns ingenstans!