Sen dök ordmakarna upp och möblerade om våra tankebanor. Kärnkraften var ren och koldioxidfri. När Konsumentverket redan för tio år sedan förbjöd Eon att använda ordet Koldioxidfri, ja då kom Eon med ordet Fossilfri som tillåts hänvisa enbart till den direkta elproduktionen, inte till uppbyggnad, avveckling och hantering, transporter och avfall.
För annars skulle det ju framgå tydligt att där vindkraften släpper ut 5 g koldioxid per kWh och solkraften 20 g, där släpper kärnkraften ut 125! (källa Stanford University). Mest av alla energislag näst kol. ”Fossilfritt” – genom det uttrycket ekar marknadstrollkarlens ”Kolla! Ingenting här, ingenting där – borta!!”.
Sen glömde vi allt vi lovat och stängde ingenting annat än Barsebäck eftersom danskarna tjatade om att de inte ville ha ett dödligt hot några mil från sin huvudstad. Gävleborna gnällde över att de inte kunde plocka svamp och blåbär längre eftersom nedfallet från härdsmältan i Tjernobyl hamnat där.
Och svenska medier besvärar oss inte med bilder från Japan efter Fukushima: barn som inte får leka ute i strålande sandlådor, geigermätare när man går och handlar grönsaker.
De har ljugit, dolt, förvanskat sanningar i alla dessa år, och vi har låtit oss ledas bort från debatten. Så varför dyker den upp igen nu, när det visat sig att kärnkraften är både farligare och dyrare är sol och vind och vågkraft?
Nu när inga stora vinster går att göra vill inte ens näringslivet ta i kärnkraften och vad beträffar att bygga ”nya” reaktorer så är åtminstone näringslivets ekonomiavdelningar medvetna om att det kostar minst 30 miljarder att lägga ner ett enda kärnkraftverk.
Okej, det finns pengar fonderade, men mindre än hälften av vad som behövs. Och hur ska vi få olönsamma kärnkraftverk att finansiera resten av kostnaderna? Då, alltså, om cirka 40 år när det högaktiva avfallet svalnat så pass att det över huvud taget kan flyttas??
Att ”kärnkraften” dykt upp i debatten överallt igen visar tydligt att det ligger lobbyarbete bakom, men vad är syftet? Tja, för SD:s energitalesman (med yrkestiteln reaktoroperatör) finns kanske privata skäl, för Ebba handlar det om att locka SD:are och hon verkar ha lyckats.
För energibolagens ägare kan det handla om att vartenda år man lyckas hålla liv i en reaktor och slipper den dyra nedläggningen får man ett välsignat uppskov med de höga kostnaderna. ”Förtida” nedläggning betyder alltså nedläggning innan de lyckats sälja skiten, nedläggning medan ägare fortfarande är vid liv och förväntas betala.
De bisarra ordtrollerierna runt kärnkraften får åtminstone mej att tänka att om en försäljare skulle dyka upp och utlova ett undermedel som skapade framtidens spädbarn (”helt avfallsfria, slut med kladdiga blöjor, det enda som produceras är små fasta lortar som kan skakas direkt ner i rabatter som gödning”) så skulle åtminstone vissa politiker helt skamlöst lägga beslag på konceptet och dra med sej den (ursäkta) dummare halvan av valmanskåren.
Avfallet, ja! La ni märke till att under klimatdelen av partiledardebatten så nämndes inte ordet ”avfall” en enda gång? Ingen tycktes ha intresse av att påpeka att SKB, Svensk kärnbränslehantering, nyligen fått nej från Mark- och miljödomstolen för sitt förslag att gjuta in det högaktiva avfallet (som måste förvaras i 100 000 år) i korroderande kopparkapslar? Nu ligger det och skvalpar i Clab, mellanlagret som har beskrivits som ”en tidsinställd bomb”.
När Ebba Busch Thor lagt äppelkinden mot kudden, störs hon aldrig av mardrömmar? Allt som 1979 påstods inte kunde hända har hänt – härdsmältor i USA, Tjernobyl och Fukushima, ”incidenter” som mörkats medan visselblåsare sparkats och förbjudna reaktorer som återstartats för femtielfte gången (bland annat i Belgien), risken för drönarattacker av terrorister? (”Did we nearly lose New York?” skrev Washington Post om en nära-härdsmälta vid kärnkraftverket i Indian Point härom året.)
Kanske sover Ebba lugnt ändå i förvissning om att vi kommer att göra med kärnavfallet som vi gör med våra gigantiska sopberg av plast – dumpa det i något tillräckligt fattigt afrikanskt land.
