Jag älskar korta killar. Jag har varit kär i flera. Haft andra som respekterade chefer. Och han jag är gift med är en 169 cm lång (kort) man som – ursäkta skrytet – varken har storhetsvansinne eller brist på sex appeal.
Trots detta har jag den senaste veckan skrattat rakt ut åt de många kortisskämt om Ulf Kristersson (också han 169 cm) som florerat på nätet, efter att partiledaren ställt sig i en rulltrappa för att se längre ut än Ebba Bush på en kampanjbild.
Humorn är – i dubbel bemärkelse – mycket låg.
I bilden ”STEAL HIS LOOK – Ulf Kristersson” av instagramkontot meme_lord_jeki visas hur man enkelt kan köpa sig samma stil som partiledaren: Vit skjorta, linnemix pojke 92-140 , H&M Kids. Lackskor, strl 24 Jollyroom. Byxa storlek 86, Polarn O. Pyret.
Roliga Anna Sahlin twittrade ”Korta killar, det är dags att ni tar ansvar för er bror Ulf Kristersson” och satte fingret på något när hon senare försvara sig:
”Alla ni som drar lans för korta män i kommentarsfältet: Stå på er! Tack vare er kamp kanske korta män en dag får leda länder, partier, regissera filmer, leda teveprogram, vara svinrika och starta krig”.
Så varför är det fortfarande socialt accepterat att dissa korta killar? Christopher Garplind i satirprogrammet Tankesmedjan i P3 sammanfattade läget:
”Det går knappt att fat-shejma nån längre, det har blivit lite frowned upon, men man får fortfarande jävlas med rödhåriga och korta. Korta så länge de inte är kortväxta. Men så länge man är över gränsen som ligger på 1,5 meter så är det ok. Då kan man säga i princip vad som helst”.
Han fortsatte att fundera över hur det skulle bli om Ulf Kristersson röstades fram som statsminister i nästa val:
”Det är inte superförtroendeingivande när den svenska statsministern ska träffa USA:s president till exempel, och så skickar man Teskedsgumman. Eller vid ett stort terrorattentat, och Nils Karlsson Pyssling är den som ska mana till lugn."
Jag är själv otrolig trött på idealet där män ska vara längre än kvinnor. Såklart är det skittrist att korta killar blir diskriminerade på Tinder, eller att pojkbarn redan tidigt kan bli retade för sin längd.
Men det finns en skillnad här: Skämten om Ulf Kristersson handlar inte om korta killar i allmänhet, utan om en högt uppsatt politiker som vill vara ”den vuxne i rummet” men som i själva verket lätt skulle kunna klämma in sig i kläder från barnavdelningen. I sina små lackskor lanserar han nu sitt illa dolt rasistiska samarbete med Sverigedemokraterna. Detta är den löjeväckande kontexten.
Kortishumorn är klassisk "dra ner brallorna på makten"-satir, hur låg den än må kännas. Det är att undergräva auktoritet som känns igen från otaliga Napoleon-skämt.
Att skoja om Ulf Kristerssons längd är alltså sparka uppåt.
Även om det borde vara fysiskt omöjligt - om ni förstår vad jag menar.