Hon kommer ut från stationen med lurar i öronen. Med huvudet böjt över sin scroll-apparat går hon ut på cykelbanan. En cyklist väjer i sista stund, ungefär två centimeter från hennes kropp. Cyklisten faller sånär omkull, men tar sig upp igen och cyklar vidare. Kvinnan ser förstrött på en sekund innan hon fortsätter över cykelbanan, med lurarna på, huvudet lutat ner mot telefonen.

Detta skedde härom dagen utanför Malmö Triangeln, men som vi alla vet är det så här världen ser ut nu. För varje år som går sjunker vi allt djupare ner i online-världen, för varje år lyfter vi alltmer sällan huvudet och tar in den fysiska världen omkring oss. Detta trots att väldigt många av oss egentligen inte vill ha det så.