Anna Ardin: Ska man slåss, lämna landet eller låta de blåbruna hållas?

Nu när Sverige sjunker allt djupare ner i den blåbruna gyttjan, och regeringen ihop med militären dessutom tycks be om att bli invaderade (för att få lov att mata krigsindustrin med skattemedel) börjar det bli dags att på allvar diskutera vilka handlingsalternativ vi har. Ska vi göra som sossarna och ge upp, go with the flow och försöka vara de blåbruna till lags, i hopp om att Moderaterna kanske kastar några smulor? Ska vi följa Ali Esbati och lämna landet? Eller ska vi göra som Feministiskt initiativ, partiet Vändpunkt och Basinkomstpartiet och försöka ta strid, skaffa en AI-partiledare och med kreativitet ta fajten? 

Min övertygelse förbjuder mig att välja det första alternativet. Att avskaffa demokratin för att ”skydda den”, att politiskt assimilera sig med högern, acceptera alltmer av deras rasistiska politik och lägga resurserna på krig hellre än på fred är inte bara moraliskt förkastligt, utan dessutom en mycket skör strategi för alla oss som aldrig kommer kunna passa in, på grund av vår etnicitet, religion, läggning, oförmåga att ta skit eller något annat. Även om vi vill så har vi i slutänden inte valet att få vara med i den högerauktoritära klubben, inte ens på nåder.