Clara Lee Lundberg: Singel mot sin vilja

Incelrörelsen har de senaste åren varit föremål för såväl forskning, populärkulturella verk som mediagranskning. Att vara en incel (involuntary celibate = ofrivilligt celibat) har blivit synonymt med att vara en högerextrem, kvinnohatande, ofta vit, man som känner att hans ”rättigheter” att få kärlek och sex av (normsnygga) tjejer har inskränkts. Men i själva verket var det en ung, kanadensisk kvinna som skapade uttrycket ”involuntary celibate”, och på senare tid har det även ifrågasatts utifrån ett etymologiskt perspektiv.

Som Ola Söderström påpekade i podden ”Stormens utveckling” nyligen så betyder celibat inte bara ”att inte ligga”, utan är ett medvetet livsval som innebär att man frivilligt väljer att inte gifta sig och inte ha sex. På det sättet blir uttrycket ”involuntary celibate” lite motsägesefullt eftersom det då betyder att ”ofrivilligt frivilligt avstå från sex”. Om vi bortser från denna, högst rimliga, invändning och fortsätter att kalla dem för incels för enkelhetens skull, kan vi ändå konstatera att det i den ganska homogena bild av rasistiska, misogyna, socialt underutvecklade män som präglar debatten om denna grupp ändå finns undantag. Ett exempel är huvudpersonen i Amanda Romares humoristiska debutroman ”Halva Malmö består av killar som har dumpat mig” som kom ut på Natur & Kultur i oktober. Bokens Amanda är en 30-årig kvinna som längtar efter sex, kärlek och närhet, men som i princip aldrig lyckas få till det, trots otaliga dejter. Är hon månne en kvinnlig incel?