Krönika. Leandra Caldarulo.

2021-08-21 13:30
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Så tar de rika över kusterna

Den elektroniska bommen. Den privata tennisbanan. Stigarna som sakta blir tomter. Vad säger det om vem som är välkommen längs Halmstads kust?

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

I västra Halmstad ligger semesterparadiset Tylösand. I början på 20-talet cyklade boende från östra Halmstad alla milen ut till Tylösand på sandiga gropiga vägar och slog upp sina tält på strandängarna för att slippa cykla hem på kvällen. Runt 1925 formaliserades det hela till en tältstad där en tälttomt kunde arrenderas för 25 kr/år. På 60-talet hade tälten ersatts av enkla masonitstugor och idag är medlemsavgiften i Tyluddens Fritidsby 8 800 kr/år och en stuga på 24 m2 kostar över 2,5 miljoner.

Halvvägs in mot stan från Tylösand ligger Grötviks småbåtshamn där fiskeintresserade från närområdet sedan länge haft små fiskebodar och där badsugna kan ta ett dopp från badstegarna vid piren. Idag har fiskebodarna blivit sommarstugor på 15 m2 som kostar en miljon, och ekorna, fiskebåtarna och de små segelbåtarna i hamnen är utbytta mot betydligt större farkoster. Framför grusplanen där båtarna ställs upp på vintern och där badgästerna kunde parkera om somrarna finns sedan ett par år tillbaka en stor vit bom som spärrar vägen. Bommen ska skydda båtmotorerna från stöldligor och öppnas med elektronisk tagg. I jämförelse med de små bruna stugorna och segelsällskapets faluröda klubbhus ser den närmast militärisk ut.

Längre österut, ett par hundra meter från utebadet Simstadion, finns en stor skogstomt. För 30 år sedan smög barn försiktigt fram till nätstaketet och kikade in, för i gräset på andra sidan låg hajen, en gammal grönmålad torped med arga ögon, tjocka röda läppar och vita sicksacktänder. Idag är hajen borta och alla träd på tomten likaså. Det gamla nedgångna låga nätstängslet är utbytt mot ett järnstaket med piggar, och innanför staketet ligger en sprillans ny tennisbana. Ett stenkast därifrån, vid Jutarums idrottsplats där det nu ligger bostadsrätter, fanns tills för 20 år sedan en allmän tennisbana som vem som helst kunde använda utan att boka eller betala.

På andra sidan stadskärnan ligger Östra stranden där flera av stugområdena ligger inbäddade bland sanddynorna. Stugorna är privata, men marken är kommunal, och allmänheten har rätt till tillträde till området för att kunna ta sig ner till stranden. Därför är det förbjudet för stugägarna att sätta upp sådant som kan hindra passagen. Ändå brer trädäck, staket och häckar ut sig i området, och det som en gång var etablerade stigar ser mer och mer ut som någons tomt.

Resan genom tid och rum skulle kunna fortsätta både uppåt och nedåt längs kusten, och mönstret skulle fortsätta vara detsamma. Jag kan inte låta bli att fundera på vad det sänder för signaler. De dyra stugorna. Den elektroniska bommen. Den privata tennisbanan. Stigarna som sakta blir tomter. Vad säger det om vem som är välkommen längs Halmstads kust? Förändring är oundviklig när tiden går, men var det just den här förändringen vi ville ha? När bara de med pengar kan köpa sig en plats vid våra vatten, och vara de som får bestämma hur kusten ska se ut? Jag hoppas att det fortfarande är möjligt att vända trenden och istället skapa en kuststräcka där alla känner att de får plats, oavsett bakgrund och ekonomiska muskler, men kanske hoppas jag förgäves. •

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.