Frida Röhl: Rubrikerna ekar plötsligt tomt

Godnattstunden. Barnet ska sova och jag surfar runt på mobilen. Glaciärer smälter och 1,5 gradersmålet är snart passerat. I förorten har ytterligare personer skjutits och förnedrats. Nån obscen mördarhistoria flimrar förbi och nått om ofrivillig barnlöshet. Sen ett reportage om nån som dött i cancer och lämnat sina barn efter sig. Sen krigsbilder från olika platser i världen. Blodiga människor bredvid sönderbombade hus. Och så den indiska mutationen. Jag börjar fantisera om krig och undergång. Bygger upp överlevnadsstrategier. Jag ska börja plantera grönsaker på landet så att jag har mat om krisen kommer. Det kryper runt en olustig känsla i kroppen.

Det är som om hela världen är för nära. Det är för mycket information som kastas fram och jag har ingen möjlighet att bemöta den. Känslan av maktlöshet är skrämmande. Hela världen och den mänskliga existensen är under attack och de insatser jag kan göra för att förhindra undergången är så små att de känns verkningslösa.