Krönika. Katarina Mazetti.

2018-10-01 12:30
Puffetikett
Dagens ETC

Riv pressläktaren, börja rapportera om den verkliga världen

Demokratin har gett oss Hitler, Trump och hundratals tomma SD-stolar. Låt oss se vad en meritokrati kan ge! 

Jag gick där på gatan utanför ingången till vallokalen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, med röstkortet i handen. Det är klart jag måste ta mig samman och gå in och göra min medborgerliga plikt! Och det är nästan ingen kö längre!

Men varför skulle jag göra det? Bidra till den stora Berättelsen om att vi alla har något att säga till om, om vi stoppar lappen i lådan?


Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  


Om sådär 30-40 år frågar väl ingen efter våra lappar. När havsytan stigit flera meter och gjort kuststäder obeboeliga, när skogar brunnit och matjorden lämnat planeten i en hastighet av 30 fotbollsplaner i minuten, och vi tillbringar tiden med att desperat försöka odla mat i ­resterna. När hundratals miljoner klimat­flyktingar väller in över våra gränser utan att stanna och söka asyl.  Ska vi plocka fram vår rostiga, dyra pioneermissiler och bomba dem en efter en då, Peter?

Nå, det behöver jag ju inte alls oroa mig för då, där jag ligger i min urna… Men Ada, ­underbara lilla Ada, tre år nu, som vägrade gå i luciatåget i julas om hon inte fick gå utklädd till Batman? Eller den lille pojken med tre­hjulingen där borta? Kommer de ens att hinna bilda egen familj, skaffa Volvo,Villa, Vovve?        

Om jag går in och röstar nu bidrar jag ju till den galna cirkusen runt Valet som har gjort det senaste året till en mediemardröm! Idel nonsens­information i rubriker och teve-­shower. Tillsammans med nyheter om Svenska ­Akademien, svensk herrfotboll, decimaler och sekunder. Sen ältandet vem som ska tilldeleas posten som tredje vice talman. Alltmedan sibiriska tundran och antarktiska havsbotten släpper sina moln av metangas i långt högre hastighet än någon hittills vågat tro.

Det är klart att vi alla fått en släng av klimatskräck i sommar. Kanske är det därför vi förträngt den genom att sluta rösta på den enda som bevisligen ligger inne med verklig information om hur det står till i till exempel haven, Isabella Lövin, som skrivit en bok om utfiskningen och jobbat med frågorna i EU?

Om man kniper ihop ögonen hårt, slår ­händerna för öronen och säger blä-blä-blä högt för sig själv så försvinner hela klimatkollapsen!

Det kan ju vara lugnare att rösta på en ­uppenbart korrumperad höger – de vet i alla fall hur man skapar mervärde åt sig själv och de är för Valfrihet! Eller ska vi låta de så kallade Krist-demokraterna återuppstå från de döda igen, de som bara pratar om Nato, pengar till vapen, fler poliser och hårdare tag?

På namnet låter det kanske som om de har nånting med Kristendom att göra, ni vet bergspredikan och Allt vad ni viljen och det där, men det är bara ett trick som i affärssammanhang brukar kallas Renommé-snyltning!

De-mo-kra-ti. Den är vi oroliga för, den är det enda som är värd att diskutera. Okej att den aldrig existerat, inte ens i Aten där den påstås ha uppstått: bara var tionde hade rösträtt, resten var slavar och fruntimmer!

Diktatur är det fulaste som finns, tänk när kineserna på ­70-talet ­införde den brutala ettbarns­politiken! Okej, det blev några miljarder ungar färre på klotet genom åren, annars skulle väl kollapsen redan varit här… Men ska vi inte få Välja hur vi vill leva? Vill jag flyga till Asien, köpa nya kläder varje dag, hugga ner hur mycket skog jag vill och dricka min drink genom sugrör av plast så angår det inte Ada och killen på trehjulingen! Vi lever väl i ett fritt land!

Blä-blä-blä.

Tänk om vi ägnat all denna medieuppmärksamhet åt kraftfulla försök undvika total kollaps!

Inte bara suttit på ­rumpan med partiemblemet på ­bröstet, inte snackat om att ”det fixar veten­skapsmännen!”, utan förbjudit privatbilism och okynnesflyg, diktatoriskt lagt om odlingsmetoder i hela världen, osv, osv. Exempel på möjligheter till verklig förändring är faktiskt inspirerande många, i Sverige och världen.

Demokratin har gett oss Hitler, Trump och hundratals tomma SD-stolar. Låt oss se vad en meritokrati kan ge! Om vi kräver att från och med nu ska samtliga politiska beslut helt enkelt genomgå en fingranskning ur miljö­synpunkt av en panel bestående av väl meriterade experter. Sen får stridspittarna klara sig med lite billigare kanoner.

Låt oss lägga oss till med vanan att varje gång vi ser barn och ungdomar, egna eller andras, ägna en tanke åt hur gamla de kommer att vara när kollapsen kommit ifatt oss, när luften börjar bli tung att andas, när de måste slåss om smulorna och fly ­bränderna och översvämningarna.

30 år? 50?

Viljan att skydda egen avkomma är en av djurs och människors starkaste drivkrafter. Vi kan ­kanske utnyttja den! Se framtiden i alla barn och ­ung­domar, kämpa deras kamp. Sen kan de som så önskar få sitta där i riks­dagen och snacka ihop sej. Blä-blä-blä. Men riv pressläktaren, börja rapportera om den verkliga världen.

Torkan, hettan, de ut­döende arterna. Och låt oss för all del förbjuda dessa eviga, utrymmes­krävande prognoser och ­analyser av dagens ­svenska partisympatier!

De är lika ­effektiva i kampen mot klimat­kollapsen som, låt oss säga, avförings­prover från aktiva ­politiker! Vi måste börja om från början.

Plus & minus

Plus: I rättan tid: Filmen ”BlacKkKlansman” om rasismen i USA. Ett brinnande rashat som kanske eller kanske inte finns också här.

Minus: Jag bar hem röstkortet obegagnat och hängde det i glas och ram över sängen. För att det varje dag ska påminna mig om att man inte kan rösta bort katastrofer. Man måste informera sej och ingripa, var och en där hen står. För Adas och lillkillens skull.

Katarina Mazetti
Katarina Mazetti 

Skribent och författare som bland annat har skrivit de hyllade böckerna Det är slut mellan Gud och mej och Grabben i graven bredvid.

Skriver krönikor i Dagens ETC en gång i månaden.