Krönika. Stefan Sundström.

2014-05-01 06:45
"Barnen saknade rötter. Egentligen är det samma saker som händer i förorter i dag. Fast på min tid sa man att det berodde på sociala faktorer. Nu säger man att det handlar om etnicitet”, säger Stefan Sundström. Bild: Mariela Quintana Melin
"Barnen saknade rötter. Egentligen är det samma saker som händer i förorter i dag. Fast på min tid sa man att det berodde på sociala faktorer. Nu säger man att det handlar om etnicitet”, säger Stefan Sundström.

Problemförorterna är ju Djursholm och Täby

Utanförskapet ska titta in på innanförskapet och garva, och säja: Välkommen ut ur burarna!

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Har ju haft förortsturné gubevars. Tänkte ju komma ut och lufta mej lite, det är lite kvavt ibland där inne på Södermalm. Tänkte hänga med kidsen lite, köra några nya rhymes. Så jag bokade för egen maskin ut mej på några ställen söder om stan, det blev mest längs gröna linjen, Farsta och Högdalen där jag bott, Kärrtorp. Folk och ställen jag har haft att göra med tidigare. Röda Linjen, alltså Alby och Skärholmen och så var svårare. Tänkte sno lite av Kartellens publik helt enkelt. Ringde några ställen jag fått tips om, men dom tackade artigt nej, jag anade att dom inte riktigt visste vad jag pysslade med. Och varför skulle dom göra det, ungdomen kollar väl knappast Go’kväll, det enda tv-programmet jag får lira i nuförtiden. Nåväl, Farsta blir väl bra, åkte ut och rekognoserade i mina gamla hoods.

För några skivsläpp sen var jag ute med en journalist här, han var hemsk, ville bara ha ghettohistorier från 70-talet, han la ord i min mun, till exempel citerade han mej att jag pratade om Farstas alla barn som ”kidsen”. Så skulle jag aldrig säja. Ej heller skulle jag kalla mina texter för rhymes. Inget fel i att kalla dom för rhymes men det är inte min grej. En del mänskor som gör förortsreportage gör bara en blåkopia av nån film från Bronx.

Nu går jag härute själv, utan pressbevakning, går runt och nosar i mina gamla spår.

Går ner till Magelungen, den avlånga sjön som sträcker sej från Högdalstoppen ner till Skogås.

Slyt som växte mellan höghusen och sjön har blivit vuxna träd, och stigen som min farsa skröt om att han hade trampat upp är nu igenvuxen av täta vildrosspår. Jo, farsan gick varje morgon innan jobbet ner till sjön, och det blev en stig. Nu går ingen här längre. Trots att det bor mer folk här så är det som att skogspartierna är mer vilda och obrukade av människor, folk som drar ut i skogen håller sej i motionspåren. Och barnen sticker inte ut och leker själva längre. You may call me oldfashioned, men inte är förorterna vad dom en gång var! På min tid rökte vi braj som hederligt folk och höll inte på med klibbiga kemiska grejor. Jag bara skojar.

Jag var och spelade på nya Cyklopen, som är uppbyggd igen. Våra alldeles egna små nazister brände ner gamla Cyklopen för några år sen. Nu står den där, ännu mer fantastisk än den förra, på ett nytt ställe, mellan Högdalen och Rågsved. När jag kommer dit upptäcker jag att det är samma lilla skogsdunge jag blev vallad till av Tant Vera när jag var liten. Tant Vera hade Barnpromenad med kvarterets ungar i Högdalen, ibland hade hon oss i koppel. Hon tog ut oss i skogen där vi fick leka och rasa. Rasade gjorde en kille från ett berg. Det är ett tidigt minne jag har, jag kanske var 3 år. Just från skogsdungen där vid Magelungsvägen, där sprang han nerför ett berg och fick en trägren i magen. Så det kom blod. Jag minns det som att blodet var blått, konstigt nog.

Alla vi barn fick följa med när Tant Vera tog hem honom till hans mamma, och för att trösta sej tog grabben upp ett marsvin han hade på sitt rum.

– Nej, sa tant Vera, du kan få infektioner i såret.

Så han fick släppa ner sitt marsvin. Så minns jag det hela.

Nu har jag gjort en jävla massa reportage om min förortsturné och jag har understrukit likheten mellan mina tonårs Farsta och nutidens Tensta, samma skriverier om kriminalitet och utanförskap, samma kravaller och stenar mot polisbilar. Nuförtiden skyller man på främmande kulturer. Då skyllde man på ”ungdomsupproret” och Rolling Stones. Fan va dom va bra.

Hursomhelst så gjorde ETC Stockholm ett reportage med mej i Farsta och då hakade andra tidningar på. Jag har nu stått i Farsta Centrum och snackat förort med tidningarna så att käften gått ur led. Det är väl skitbra, jag ska inte beklaga mej. Men det blir så jävla endimensionellt.

Jag berättade för en reporter att min största association jag haft med Alby var att jag regelbundet städade en lägenhet i början på 80-talet, som pröjs för sånglektioner jag tog av en operasångerska som bodde där. Men det skrev han inte nåt om. När jag spelar i Hallunda Folkets Hus så är logen full av affisher för dansband. Folk åker från halva landet till Hallunda för att dansa bugg.

Min mamma vågar inte komma till Hallunda för att se mej spela, hon har läst i tidningen att det är så mycket rån därute. Hon har glömt bort att det stod precis samma sak om Farsta på 70-talet. Då var hon inte rädd, när hon gick omkring mitt i dåtidens problemförort.

Det är dags att vända upp och er på alla begrepp tycker jag. Förorterna ska bli centrala. Periferin ska bli centrum. Benämningen problemförorter ska kladdas på Täby och Djursholm, där det skapas väldigt allvarliga problem med överkonsumtion och osunda relationer. Utanförskapet ska titta in på innanförskapet och garva, och säja: Välkommen ut ur burarna!

Och framför allt: Vinnarna ska förlora. Förlorarna ska vinna. Regeringen ska falla.

BÄST JUST NU

• Att få delta och sjunga med arga sjuksköterskeelever som kräver 25 000 i ingångslön. Varför ska vårdarbetare nöja sej med att subventionera Filippas och andra högdjurs löner med att slita ut sej för mindre?

SÄMST JUST NU

• Att Borgs och Reinfeldts strategi att ducka och sen låta påskhelgen dra ett glömskans milda mörker över Nuonskandalen ser ut att lyckas. Vi måste påminna om detta, fram till valet. Kunde borgarpartierna blåsa upp en Toblerone till nåt slags brott mot mänskligheten, ska väl vi kunna make a fuzz om 97 miljarder kronor som försvann? Så kan det va...

Stefan Sundström
Stefan Sundström 

Är musiker. En fredag i månaden skriver han krönikor i Dagens ETC.