Martina Montelius: På Södermalm bildade man gäng, sålde knark och ­förgrep sig på flickor

Den senaste nyheten om Stockholmsförorten Vällingby, där jag bor, är att drogförsäljningen har förflyttats hit från Hässelby ett par stationer bort, där polisen numera punktmarkerar för ofta. Jag slår vad med mig själv om när Katerina Janouch ska upptäcka detta och twittra om bankomatflyktingar som säljer knark. Inte för att Katerina Janouch, eller jag, har någon förstahandsinformation om de aktuella ungdomarnas livssituationer, men det brukar inte spela någon roll.

Själv passerar jag Vällingbys tunnelbanestation varje dag, på väg till och från mat­affären. När det är kallt genar jag genom biljetthallen, förbi Subway och Pressbyrån och ut på andra sidan, genom den lilla passage där tonårskillarna alltid står. Om jag bär på kassar brukar de hålla upp dörren för mig. Men en kväll bad en polis mig och min son att ta en annan väg. Kropps­visitering pågick. Ja, de säljer knark. Jag har till och med sett det. ”Med egna ögon!”, skulle jag lägga till om jag vore Katerina Janouch, för dramatikens skull, och så skulle jag ha skrivit att jag var rädd och funderade på att flytta. Kanske till ett land som inte tar emot invandrare.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS