Lotta Lindqvist: Nyliberalismen rånade oss på hoppet om förändring

Något avgörande skiljer oss från djuren: människan är den enda varelsen som kan föreställa sig det som (ännu) inte finns. Vi kan drömma, fantisera, längta och planera. En fantastisk förmåga! Men i den nyliberala tiden uppfattas den som talar högt om en möjlig och radikalt annorlunda framtid som barnsligt orealistisk. En pajas, knappast värd att ta på allvar. Trots att allting alltid har förändrats framstår tanken om en annan värld som en fullständigt absurd idé. 

Ingen, utom möjligtvis några ultraliberala tankesmedjor, kan påstå att kapitalismen är det bästa systemet. Därför måste den vara det enda systemet. Det går helt enkelt inte att på något trovärdigt sätt konfronteras med kapitalismens omänskliga baksidor och hävda att allt är i sin ordning. Nej, visst finns ”olyckliga konsekvenser” men eftersom vi saknar alternativ accepterar vi dem och fortsätter på en väg som vi intellektuellt för länge sen förstått är utan framtid. En värld där alla inte äter sig mätta medan vi massproducerar mobiltelefoner.