Frida Röhl: Kontrollsamhällena som Åkessons företrädare drivit fram ger mig kalla kårar

Det har äntligen blivit sommar och jag äter gott med några släktingar. Jag berättar för dem om hur jag ibland betalar dyra pengar för att få en stund för mig själv.

Det kan vara massage eller ansiktsbehandling eller ett träningspass. Och då vill jag känna mig fräsch och lite som en ny person när jag går därifrån. En gång hamnade jag hos en kiropraktor som luktade rök och såg allmänt sliten ut. En annan gång en slirig manlig medelålders massör som pratade om sin unga filippinska fru under hela sessionen. Eller tränaren som var kraftigt överviktig. Eller kvinnan som masserade mig och grät så att tårarna rann över min rygg medan hon knådade. Hon hade en berättelse som hon aldrig tidigare berättat för nån, som plötsligt ploppade upp när jag låg på hennes massagebänk. Vi skrattar åt de här historierna runt bordet. Det var inte nåt fel på själva behandlingarna, men känslan blev fel. Jag gick ju dit för att ta kontroll över allt dåligt med mig, fett och rynkor och stress. Och då vill jag möta den jag ska bli: den definierade kroppen, den hälsosamma utstrålningen, lukten av friskhet och harmoni. Med andra ord den jag tror att jag kan bli, om jag bara anstränger mig tillräckligt hårt och slutar falla för frestelser. En människa med kontroll, men som på kvällen när det ska drickas lite finvin och ätas mat såklart inte är en tråkmåns.