Jenny Leppänen: Kom ner från lyktstolpen

Nu är det dags igen. För lucia. Jul. För hysteri och galenskap. Folk ska börja rasa för allt och inget. Samma människor som hävdar att de naturligtvis är för allas lika värde, för bara bönder tappade bakom en gammal rostig vagn gör skillnad på folk och folk, börjar högljutt protestera när SVT bestämmer sig för att klippa bort saker som kan uppfattas som kränkande ur Kalle Ankas jul. ”Rör inte Kalle!” hojtar de, vuxna män på runt 40, som om deras liv hängde på ett tecknat program. Som om vad den där dockan sa, eller hur hon sa det, hade avgörande betydelse för hur framtiden skulle gestalta sig. Och som om de någonsin hade brytt sig förut. Men ni vet, allt ska ju helst vara som det alltid varit. Att utvecklas eller att tänka utanför sina gamla invanda ramar vore alldeles för skrämmande.

Minns ni förra året när Kyrkbacksskolan i
Kopparberg röstade fram en manlig lucia? Herre
min gud vilket liv det blev. En kille. Som lucia. Så
kan man bara inte göra. Lucia var en tjej! Lucia har alltid varit en tjej! Det mest skrämmande i det hela var hur människor som i åratal sagt sig arbeta för ungdomar i den här kommunen betedde sig. Medelålders kvinnor som i alla år utgett sig för att vara någonting de uppenbarligen inte är slog plötsligt totalt bakut och vandrade åter till medeltiden. Med häpnadsväckande dålig stavning skrevs det oförståeliga inlägg på Facebook. Eller okej, nu överdrev jag, helt oförståeliga var de kanske inte. Jag förstod ”så här kan man bara inte göra” och ”Lucia har alltid varit en tjej!”. Mellan raderna läste jag ”Allt ska ju helst vara som det alltid varit” och ”Att utvecklas eller att tänka utanför sina gamla invanda ramar är alldeles för skrämmande”.