En julafton härom året levde jag på härbärgen blandat med portar och källare. Dagarna före denna högtidsdag var det en källare som gällde, väl undanskymd ansåg vi: jag och en diger skara på runt fem till sju hemlösa. Så konstaterade vi att nu är det åter juletid. Skulle vi inte själva kunna ha en mysig jul här nere där ingen vet att vi bor, framlade en av de klokare. Sagt och gjort, vi började planera: Gran, julbelysning, skinka och senap och vin. När nu alla var med på detta började vi feja golv och väggar. Någon fick tag i en röd färgburk som egentligen var självlysande orange färg, men vad tusan, spela boll då. Glatt i alla fall. Fixa en gran var det minsta bekymret. Skinkor åkte ner i dolda kassar, belysning och senap lika så. Jag tror någon kom med en hummer också plus saffranspulverpåsar vad han nu skulle med dem till. Här knusslades det inte och dagarna gick, samtidigt som påsar med allt tänkbart samlades i ett av hörnen. En väska CD-skivor, vad skulle vi med CD-skivor till? Ölbackar som någon bryggare tydligen ville bjuda på. Tre julgransbelysningar och tre granar, chokladkartonger, sega gubbar och saltlakrits, läsk och cider. Utrymmet var kanske på tjugo kvadratmeter, tio täcktes av det som skulle varit en gran och lite vin och skinka. Allt var klart utom musiken. Musik? Törs vi, tänkte vi. Ja, för fan. Ner till en begagnad butik och faktiskt köptes en hyfsad stereo som vi skramlade till.
På morgonen vid sex någon gång började det: ”Skit, jag är hungrig”, sa någon. ”Jag är fan sugen på ett glas” sa en annan. Vi hade lovat varandra att julen inte skulle börjaförrän vid lunch, men det löftet var för länge sedan glömt. Minns inte exakt hur mycket dricka vi hade men det var skapligt med flarror. Vid sjutiden på julaftonsmorgonen började någon plocka med skivorna: ”Du, här är en bra, en Black Sabbath. Va fan har du mer för skivor? Hm? Kalle Jularbo? Kör på! ”Symfoniorkestern och Jussi, det är sådan musik som spelas på julafton när man har ett eget hem” sa en av tjejerna.