Liria Ortiz: Joakim Lundell kan lära oss vad som händer när barn blir problem

När jag tar del av det som berättas om Joakim Lundells utbrott och aggressivitet i barndomen slås jag av hur mycket vår syn på barn har förändrats de senaste decennierna. Det som tidigare beskrevs som ett barn som var svårt, bråkigt eller utagerande förstås idag ofta på ett annat sätt. Istället för att se barnet som problemet talar vi om barn med svårigheter, barn som behöver hjälp, stöd och trygghet. 

Skillnaden är avgörande. När ett barn betraktas som ett problem hamnar fokus lätt på att skuldbelägga barnet. Aggressivitet och utbrott riskerar att bli något barnet förväntas bära ansvar för själv. Beteendet tolkas som bristande vilja, dålig karaktär eller en genetisk avvikelse, snarare än som en signal om att något inte fungerar. När barnet istället förstås utifrån sina svårigheter riktas blicken mot sammanhang, relationer och vuxnas ansvar. Och där har vi fortfarande en bit kvar att gå. Vi behöver tala mycket mer om vilket ansvar de vuxna har i det som händer.