Krönika

Zanyar Adami: Jag känner på kurdiska och tänker på svenska

Publicerad 12 februari, 2024

”Jag känner på kurdiska och tänker på svenska. Jag minns på kurdiska och spår framtiden på svenska”, skriver Zanyar Adami.

Bild: Shutterstock

Dagens ETC

Mina föräldrars svenska ses som en brytning, ett defekt brott mot det korrekta.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Zanyar Adami

Text

När jag talar kurdiska rotar jag i rötter djupt ner i hjärnan, till då meningarna uttryckte mina tidiga känslor. Mitt ursprungliga språk är min starkaste och svagaste länk till existensen. Essensen är fortfarande stark, själva tillblivelsen av mig och den första språkdräkt jag kläddes i är oförändrad. Men den tunnas ut med åren när avståndet i tid ökar till mitt födelseland. Biologiskt sett är jag inte längre människan jag var i Kurdistan. Alla mina celler har bytts ut sedan dess.

Min språkutveckling har följt min hjärnas utveckling. Reptilhjärnan, som styr kroppen och sinnena, är ordlös likt ett spädbarns. Lillhjärnan, som är känslocentrat och förmedlar sig genom bilder och metaforer, är kurdisk. Storhjärnan, där tankarna bor och uttrycker sig i koncept och idéer, är svensk.