Joanna Górecka: Jag är så himla artig mot ChatGPT, utifall att

Det som skiljer människan från räven är att vi har gaffeln i vänster hand och kniven i höger hand och så skär vi maten med kniven. Sen läggs kniven ner och gaffeln förs till munnen. Maten förs till munnen för att den ska ätas, kniven läggs ner för att den är ett vapen. Sen äter munnen och sen säger munnen tack. Savoir vivre. Det här är vår lilla invallningsdamm mot barbari.

Det finns lite annat som skiljer oss från räven. Att vi färdas runt i tunnor som ibland går på räls och ibland inte och i de tunnorna finns särskilda platser där gravida och gamla kan sitta. Det är för att de inte ska bli trötta och till exempel dö. Vi håller upp dörrar, ser varandra i ögonen när vi skålar och när en tiggare säger ”hej” gör vi något mellanting där vi mjuggleende erkänner tiggarens existens, men inte för mycket, kanske inte med ögonkontakt, för då kan det verka som att vi ska ge något och det ska vi inte, inte för att det är något personligt utan för att vi har läst om ligorna och ja, det är ju väldigt knepigt alltihop, men man kan ju inte riktigt stötta trafficking på det där sättet. Vi befinner oss kanske inte i artighetens guldålder men omtankens gestlek präglar ändå det mesta. Vi skakar fortfarande hand med varandra för att visa att vi inte har svärd i handen. Vi är en ganska artig art.