Krönika

Kalle Lind: Ingen strandstol är värd tretusen euro

Publicerad 6 september, 2015

Dagens ETC

Jag fyllde fyrtio i somras och firade födelsedagen på Italiens ostkust. Var ska en medelmåttig medelklassman bli medelålders om inte vid Medelhavet? Där satt jag iförd linnekostym och drack rödvin, njöt av naturen, läste Håkan Nesser och mindes min radikala ungdom. I ett anfall av förvirring hade jag råkat blanda ihop att vara fyrtioåring med att vara fyrtiotalist.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Kalle Lind

Text

På den italienska ostkusten kan inte vemsomhelst nyttja stränderna hursomhelst. Det stod snart klart för oss när vi kom packade med parasoller, frysväskor, brassestolar och, de gånger vi kom ihåg, barn. Merparten av stranden är vikt åt dem som hyrt sig en solstol. Ett rep skiljer den jättelika solstolsdelen från den pyttelilla fattigmansdelen.

Att hyra solstolarna närmast vattenbrynet gick på 3 000 euro för en sommar. Alla människor vet att ingen strandstol är så behaglig att den är värd tretusen euro. Hade den så varit klädd med sammet och stoppad med sockervadd så hade inte trettiotusen svenska kronor varit ett rimligt pris.