I en värld som möjligen står inför total klimatkollaps inom några tiotal år sitter vi nu och inbillar oss att vi kan ”välja”. Vi diskuterar skolbetyg, asylskäl, fler poliser, nån miljon till vården etc.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Men vi måste ju börja vänja oss vid tanken på att utöva mera diktatur, om vi vill överleva som art!
Och nu? Här är några reformer vi INTE kan rösta på, i detta val:
Förbjud all privatbilism. Inget duttande med flygskatter – inför totalt flygstopp för nöjesresor. Köttförbud. Enbart förnybar energi. Recycling av allt som kan återanvändas, prylar, kläder och elektronik. Och internationellt samarbete, i bästa fall som en bra flash mob. Fler och flera stöter till, tills en mäktig kör enas om en melodi.
Det behöver inte ens bli tråkigt eller snålt! Det är en sliten men sann klyscha att prylarna inte gör oss lyckliga, ett barn som får för många julklappar blir bara fordrande och gnälligt.
Men framför allt: Visa total respekt och värme mot dem som nu är barn och unga och som kanske aldrig får uppnå vuxen ålder, aldrig hinner gå i pension eller ens få barn. Inget snack om mössa av inomhus och gå på raka led, vi kan bara ödmjukt söka deras förlåtelse för att vi i slarvig egoism och girighet konsumerat upp deras framtid. Vi menade det inte!
Det vi kan ge dem nu är hjälp med resurser, total sparsamhet för egen del och kunskaper om hur miljö fungerar, vad vi har och inte längre har råd till. Vi ska satsa på undervisning, försiktigt hjälpa och stöda efter bästa förmåga när de orienterar dej i en farlig ny värld och bereder sej på ett mera asketiskt liv. Avstå själva.
Vi begrep inte att vi stal år av ditt liv när vi tog dej till Bamseklubben i Phuket, älskade unge!!
För den som ännu en tid vill leva i Fablernas värld, det vill säga tänka att vi har ett val, här några kommentarer:
Ett ”val” förutsätter att det finns alternativ att välja mellan, och att man fått korrekt information om vad de innebär. Tillförlitliga media utan egen agenda, alltså.
Är det till exempel någon som tror att Hitler skulle vunnit valet -32 om han gått ut med att han ville lägga landet i ruiner och slakta större delen av landets unga manliga befolkning?
Så hur välinformerade är vi? Nio borgerliga tidningshus mot en EN rödgrön dagstidning, (som man dessutom nu vill sänka med hjälp av presstödet…)
Och Public Service då? Hur ”privatiserar” man det? Jag jobbade i P1 i 15 år, vi var vanligen anställda med fast lön. Har ni märkt att numera kommer materialet ofta från privata produktionsbolag som naturligtvis vet precis hur långt de kan gå för att sälja in det? Vem bestämmer vad som är ”tendensiöst”?
Hela den parlamentariska demokratin håller på att vältas över ända, på grund av systemets stora svaghet: det kan kapas av ett slugt populistiskt parti med Stora Pengar i ryggen. Vi ser det i USA där Big Bucks genom donationer (läs mutor) bara behöver beställa den politik de önskar. Big Bucks äger media och lobbygrupper - liksom här.
SD är nu uppe i 8-9 reklamintrång i våra datorer dagligen och vi har väl alla fått minst ett par dyra broschyrer i brevlådan med SD-reklam? SD-kuriren är utformad som ett tal av Per Albin Hansson men ingen förväntar sej att något löfte ska hållas. Har partiet rentav en hemlig katalog att beställa ur för Stora P?
Närmare hälften av alla svenska män, samt några kvinnor, har låtit sig övertygas av SD om att ”dom där” bara är ute efter ”vår” välfärd (som vi skapat genom att sälja vapen till alla sidor i krig, från järnmalmen till Hitlers kanoner till de bomber som saudierna nu låter regna över Jemen). Dessa väljare är så många att det plötsligt uppstått ett parti på denna enda fråga, vilket får den egendomliga följden att SD har fler mandat än kandidater till sina stolar! Detta förklarar alla tomma SD-stolar i kommunerna, och alla Tomtar och Troll i riksdagen – dit går det alltid att locka bulvaner med en belöning i form av 65 000 kr/mån i minst 4 år, man behöver ju inte ens vara där! I andra partier är riksdagsplats följden av långt arbete inom partiet, i SD går det annorlunda till. En vän till mej som låtit sej lockas att sitta för SD i en kommunal nämnd frågade nervöst en partitopp vad hon borde säga på mötena. Han svarade: Ligg lågt, säg ingenting, vi meddelar vad ni ska säga sen…
