Krönika

Christian Egefur: Hur fan är det att vara 17 år just nu?

Publicerad 4 april, 2021 (Uppdaterad 4 december, 2021 )

Dagens ETC

Jag tänker mycket på kidsen just nu. Försöker sätta mig in i hur det måste kännas att gå första året på gymnasiet och kanske aldrig riktigt träffat sina nya klasskamrater eller stått och bara hängt på skolgården och träffat nya människor, fått nya intryck, provat en ny stil för att hen i parallellklassen verkar så cool.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Christian Egefur

Text

”The kids are alright” med The Who, ”Teenage kicks” med The Undertones men nog framförallt ”Blank generation” med protopunkaren Richard Hell far genom skallen.

Min hjärna funkar så. Den söker sig automatiskt till närmst liggande musiktext när något kommer på tal. Mina barn brukar skratta åt mig när jag går runt och trallnynnar på obskyra små alster efter något ämne som ploppat upp. Inte för att vare sig The Who, The Undertones eller Hell är så obskyra, men det kan lika väl vara någon bortglömd Povel Ramel-bit som jag fått med mig av min egen far, eller signaturmelodin till förträngd tv-serie från det glada 80-talet som vill göra sig påmind. Varför min hjärna tycker att sådan information är högsta prioritet att bevara, och varför den istället gärna vaskar bort tider, namn och vart jag lägger saker vill jag helst inte prata om.