2018 är ett ”valår”. Det är nu folk i det vi kallar Sverige ska intala varann att vi påverkar våra livsvillkor genom att gå till en vallokal och lägga en lapp med namnet på ett ”parti” i ett kuvert.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Ja, ja – parlamentarismen, med alla sina svagheter, har hittills varit det bästa/enda sättet att spegla folkvilja och undgå diktatur. Men nu tycks den fungera allt nyckfullare på väsentliga områden. Illa nog att den gav USA Trump –värre är att det är risk att vi tror att vi kan välja bort de processer som nu hotar allt mänskligt liv på jorden. Vad säger ni, ska vi välja bort bergen av plast som bildar milsvida öar på haven, rösta bort ökenutbredningen, de döende skogarna, koldioxiden och de smältande havsisarna vid polerna? Rösta tillbaka den matjord som nu försvinner med 30 fotbollsplaner i minuten?
Låt oss då tillsammans blunda hårt och inbilla oss att detta är möjligt! Det måste ju vara det folk gör när de nu överger Miljöpartiet och anser Isabella Lövin mycket mindre trovärdig än Ebba Busch Thor. Isabella skriver böcker om miljöförstöring, böcker som haft stor betydelse för EU:s miljöarbete. Ebba hotar med ryssen och vill ha tolv extra miljarder till försvaret. (De pengarna kunde annars räckt långt till klimatanpassa svenska städer inför oundvikliga översvämningar …) Och Åsa Romson, som hade den högsta utbildningen av alla partiledare, föll på – ja vadå? Nån som minns?
Ibland vill jag bara bitas.
Jamen lycka till då, SD-väljare, med att rösta bort de miljontals klimatflyktingar som kommer att invadera om inte alltför många år när stora delar av jorden börjar bli obeboelig!
Kan det ha att göra med vilka partier som har tillgång de stora megafonerna, tidningarna, de välfinansierade tankesmedjorna? Slåss partier för långsiktig överlevnad eller för sponsorers makt, pengar och politiska köttgrytor?
Tvingande men nödvändiga lagar om avfallshantering och flygskatter, obekväma beslut om inskränkningar i den personliga ”friheten” och snålare livsvillkor för oss alla gör sig ju dåligt som valfläsk!
Troligen kan vår situation beskrivas så här: Vi har hoppat från ett flygplan utan fallskärm och befinner oss just nu några hundra meter över marken. Och vi skriker: ”Det har ju gått bra så här långt! Nu måste vi ta itu med vårdkrisen, skolan, hbtq-frågorna och invandringen och skrapa ihop skattemiljarder till en jättekanon att sikta på ryssen med! Sen kan vi alla sova tryggt i …”
Någonstans där slår vi i marken och förintas i ett virvlande moln av blod och benbitar.
Kanske skulle MP nere på fyraprocentsspärren göra större nytta om de i samlad tropp vandrade ut ur riksdagshuset, jobbade som Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna eller Jordens vänner och ockuperade mark, stämde företag, drog ut på gatorna och deltog i aktioner. Men det är förstås bekvämare för oss alla att tro att Demokratin fungerar, och kanske lägga en slant i en bössa …
Nej, vi kan inte hejda den skenande klimatkatastrofen med våra valsedlar, men vi kan sluta kackla om saker som inte betyder något om vi fortsätter att förinta vårt eget sköra livsrum på jorden! (Själv är jag till och med beredd att sluta snacka #metoo ett slag om vi kan sluta subventionera flyget och kärnkraften, rädda Östersjöns bottnar etc, etc!) Det finns ju hopp, där vetenskap och många människor i samarbete genomdrivit förbättringar – skogar växer till sig, utrotningshotade arter kommer tillbaka, plast förbjuds i allt flera länder och till och med Rockefeller divesterar fossil energi.
Låt oss åtminstone lusläsa de svenska partiprogrammens avsnitt om ”miljöpolitik”. Där står fake news och tomma löften som spön i backen. Sen krokar vi arm och ställer vassa frågor.
Politiker kan annars följa Winston Churchills recept, det funkade i en krigssituation. Han lovade inte engelsmännen en ljus framtid eller snabb fred, han sade helt enkelt ”Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett”. Och eftersom de flesta människor faktiskt kan tänka själva bet engelsmännen ihop och kämpade på. De insåg att de inte kunde rösta bort Hitler och kände sig kanske rentav trygga med det kärva löftet.
Låt oss alla hoppas att 2018 blir – inte början till slutet men slutet på början!
