Clara Lee Lundberg: Gör om internationalen – sjung om vår tids trälar

Hembiträden. Barnflickor. Portvakter. Motorcykelbud.

När jag som 21-åring flyttade till Buenos Aires var de något av det första jag la märke till i stadsbilden. Kvinnorna från Paraguay och Bolivia som stod på trötta ben i sina förkläden och skurade balkonger i de bättre kvarteren, släpade fram renrasiga hundar längs trottoaren med svetten klibbandes under den tighta uniformen, eller iklädda jeans och t-shirt tålmodigt gungade ljushyade, bortskämda barn i överklasskvarterens parker. De lite äldre männen från samma länder vaktade de rikas portuppgångar och de lite yngre körde fram och tillbaka på mopeder genom staden med tunga lådor fyllda med medicin, mat, dryck, glass eller något annat som medel- och överklassen inte orkade ta sig ut och köpa själva.