Fotbolls-VM får mig att ansluta mig till konspirationsteorin

Frågan än inte självklar. Jag råkade ut för en liknande storm för  fem år sedan när jag i en damtidning påstått att helgonet Lucia från Syracusa inte var svensk och att de flesta ”svenskar” hade åtminstone något icke-svenskt inslag i släkten genom historien. Sådär 3 000 gubbar kallade mej senilt pissluder och liknande. En del bifogade egendomligt nog foto på sig själva och tillrättavisade mej med en viss farbroderlig välvilja, lite som en kontaktannons. Jag gnisslade tänder tills brandlarmet utlöstes av gnistorna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Inslagen ligger kvar på nätet i tid och evighet. Jag skyddar numera min sinnesfrid genom att aldrig läsa kommentarer till mina texter, inte ens på ETC.

Bekanta i Beirut berättade för mej att under inbördeskrigets sista blodiga strider i stan år 1990 vidtog ett inofficiellt eld upphör en kort stund då teve sände finalen i fotbolls-VM i Italien. Kristna falangister, sunnimilis och Hizbollah bänkade sej framför teveapparaterna några timmar för att se matchen, sen återgick man till att skjuta varandra sönder och samman.
Var den där lilla pausen i mördandet något fredligt och stiligt, eller bara ett bevis på att män ser fotboll som viktigare än själva livet?

Det där påminner om den välkända berättelsen om julafton 1914 under första världskriget som alla tycker är så tjusig. Engelsmän och tyskar klättrade upp ur skyttegravarna och spelade fotboll och förbrödrades i ingenmansland, sjöng Stilla natt och bjöd varann på cigaretter. Jag tycker den historien är fasansfull. Hur kunde dessa soldater återgå till att slakta varann ett par dagar senare, och vilka själsliga sår efterlämnar det att man skjuter den som just bjudit en på schnaps? Varför deserterade de inte i grupp, fiender och vänner sida vid sida?        

Fotbolls-EM och VM är annars en rätt bra symbol för kvinnors ställning, globalt sett. Det handlar huvudsakligen om män som betraktar andra män på en arena för män. För all del, de kvinnliga fotbollsspelarna är numera 10 miljoner här i världen men männen är 120 miljoner och vem som får störst uppmärksamhet i media världen över vet vi alla.

När detta skrivs har jag Sveriges vinst mot Schweiz färskt i minnet, en match som vanns med ett (1) mål. Då skrek alla kvällstidningarnas löpsedlar om saken: ”Vi knäcker dom!” ”Spelarhustrurnas kärlekshälsningar” o dyl.

Detta kunde väl vara acceptabelt om löpsedlar någon enda gång kunde handla om, t ex, att vapenlobbyn nu håller på att lägga under sej en stor del av EU:s budget, eller om att vi nu närmar oss tipping pointen för mänskligt liv – 4 graders ökad uppvärmning av planeten. Men det gör det aldrig. Trots att ett val är bara två månader borta. (Som inte heller lär handla om dessa frågor, i och för  sig…)

Jag blir tvungen att ansluta mej till konspirationsteorin att fotbollshajpen är en medveten strategi för att folket INTE ska börja intressera sig för och lägga sig i sådant som faktiskt hotar deras eget liv. Det hela blir för absurt och oförklarligt annars.

Ungefär som om man, just när man ser atombombens svampmoln breda ut sig på himlen, drar igång en debatt om betyg i fjärde klass eller vdn-märkning av glasspinnar.

Det enda konkreta resultatet av fotbolls-VM är ju att några förlorar en massa pengar på vadslagning medan spelbolagen vinner miljarder. Samt en pinsam nationell självgodhet och att nån spelare  får vara med i ”Let´s dance”.

Det enda som får mej att slå mej ner framför fotboll i teve är om det förekommer haka-dans före matchen! Visst har ni sett  haka på teve eller youtube nån gång? Rugby- och fotbollslag från länder i Stilla havsregionen utför ibland en traditionell maori-krigsdans före matcherna, en orgie i rullande ögon, knutna nävar och utsträckta, spelande tungor och vrålande talkörer som på ett fantastiskt och parodiskt sätt illustrerar manligt hot om våld.

Kanske är det det som fattas i damfotbollen? Jag skulle älska att se seniga svenskor möta biffiga ryskor med en balett av knutna nävar, jäm-fotahopp med böjda knän, vrålade körer och vilt -stirrande blick.

Och den attityden kunde de förresten ta med sej ut i livet när de löneförhandlar.