BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hans Jonasson förklarar att Sverige "har haft en situation med kraftigt ökad invandring", som att det skulle ge honom absolution att fula. Han tänker varken be om ursäkt eller betala tillbaka. Till tidningen medger han att han tjänar "löjligt mycket pengar" på det här och på sin Facebook skriver han att "jag skrattar hela vägen till banken". Det är ett skratt som krossar mina drömmar och förföljer mig när jag är vaken. 

För hur skulle det bli om folkvalda politiker inte längre visste hur man är hygglig, om vi alla skulle strunta i vad som är rätt och fel? Vi kan omöjligt lagstifta mot alla brott, man måste helt enkelt kunna lita på att folk har lite vanligt hyfs och sunt förnuft. Ska vi lyckas täppa till alla kryphål måste vi ha allt fler poliser och flera lagar, då hamnar vi på vägen mot en totalitär stat. Det blir ingen gladare av.

I Oscar Wildes bok Dorian Grays porträtt säljer den unge Dorian sin själ till djävulen. Han förblir då evigt ung och vacker, alltid med samma förföriska leende. Samtidigt förändras hans verkliga ansikte i ett undangömt porträtt. I målningen åldras Dorian och anletsdragen förvrids av hans elakhet och moraliska förfall. Många år senare möter han sin kyliga blick i målningen och förskräcks när han ser sin egen fula nuna. Han ångrar då sitt köpslående, men det är så dags.

I min dröm måste vi nog börja med enklare litteratur, typ någon pekbok med bilder på ledsen/glad. För barnböcker handlar ofta om det mest grundläggande, om hur man är en bra kompis och om vad som har ett verkligt värde. Barnskötarna kunde få obligatoriska stolar i bolagsstyrelser och riksdag, där de kunde ha högläsning eller bara lägga sig i diskussionerna innan de stora besluten fattas. På barnskötares vis kunde de föra in lite omtanke.

Jag hör ett barn som ropar till sin mamma: Mamma, titta mamma, de tjuvar vår skola! Nej, nej, svarar mamma, det där är bara en entreprenör som tar oss igenom flyktingkrisen. Men barnet fortsätter med ett barns envishet. Nej, mamma det är tjuvar, titta mamma, men titta nurå! Mamma protesterar igen förstås, så där som vi mammor gör. Men till slut ser ändå både hon och alla andra längs gatan vad som faktiskt pågår. Hans Jonasson och hans vänner kommer på sig själva med fingrarna i syltburken. Äntligen börjar alla andra att skratta. 

Ska man tro på vårt rättsväsende, och det ska man väl, så går det till och med att våldta kvinnor när man ligger och sover. Vilken tur då, att allt bara var en dröm, så vi kan tända julens första stjärna.