Krönika

Felicia Mulinari: En poetisk strategi för solidaritet

Publicerad 20 februari, 2016 (Uppdaterad 7 maj, 2023 )

Dagens ETC

Vi behöver drömmar som organiserar människor ur den politiska depressionen. Vi behöver en poesi och en ideologi som förflyttar oss från våldets totalitetsblick, utan att för den saken skull få oss att glömma hur våldsam verkligheten är.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Felicia Mulinari

Text

Jag undrar om ni ser hur nazister attackerar människor på gatan, om ni är medvetna om hur höga Sveriges murar har vuxit. Vänstern har alltid förstått den svenska orättvisan som en maskerad orättvisa, och genom argumentationer försökt att avmaskera den svenska nationen. Visa på dess hyckleri. Men det senaste årets offensiva rasism behöver ingen avmaskering längre, vi behöver inte längre ägna oss åt att plocka blommor från taggtråd – det är i dag omöjligt att inte se att snarare än att gatorna kantas av murar är murarna kantade av gator.

”Ni frågar väl varför denna dikt inte talar till oss om drömmen, om grönskan, om mitt fosterlands stora vulkaner? Kom då och se blodet på gatorna, kom och se blodet på gatorna, kom och se blodet på gatorna!”