Samuel Skånberg: Mandala av nätverkskablar

För några veckor sen deltog jag på LAN-partyt Internyet i Uppsala. Ett klassiskt LAN-party på många sätt som påminde mig om mina tonår med uppkopplade datorer. Ja, vi var till och med i en skolaula. Men det var speciellt en sak som gjorde detta LAN-partyt annorlunda. Det fanns inget internet och internetanvändande var förbjudet! Folk drev istället egna servrar lokalt på nätverket. Vi kunde spela olika sorters datorspel, chatta via klassiska IRC-klienter, kunde till och med använda sociala medier eftersom en deltagare satte upp en Sharkey-server (en mikroblogg som kan prata med Mastodon), vi kunde lägga till artiklar och ändra i andras på en gemensam wiki.

Internyet och hackerlägret Bornhack (som jag besökte i somras) befolkas till stor del av tekniknördar och konstnärer. Folk som gillar att bygga grejer, förstå hur saker fungerar och gärna få dem att göra något annat. Under de här träffarna byggs avancerade nätverk upp, nya spel och program utvecklas, musik komponeras, konst skapas och helt plötsligt står jag där och känner att ja, vi kan faktiskt använda tekniken som vi vill. Det är en mäktig känsla.

Att göra som Internyet LAN-partyt gjorde är drastiskt men roligt! Skippa internet helt! Med internet tänker nog många på de stora hemsidorna och plattformarna: Google, Facebook, Reddit, Youtube och så vidare. Stora plattformar som bara kan fungera med stora och rika företag bakom sig eftersom det krävs så mycket datorkraft för att de ska fungera. Men vi skapade nätverk själva med fri och öppen mjukvara som kunde köras på billiga servrar och persondatorer.

Både BornHack och Internyet är som den buddhistiska traditionen av att skapa vackra färger och mönster i mandalas gjorda av sand. De skapas för att sedan förstöras. Samma sak med nätverken och konstverken. Men det som vi skapade tillsammans har ändå inte försvunnit. Vi bär med oss minnena av dem tillsammans. Och vi bär med oss erfarenheten och vetskapen om att vi kan bygga våra egna världar.