Karin Smirnoff: En kvinna som mopsar ska förtryckas, slås ner och förgöras

Någon gång runt 1980 läser jag ”Egalias döttrar” och skrattar så jag gråter. Huvudpersonen, pojken Petronius, växer upp i staden Egalsund. Här är det omvända världen som gäller. Han har fått sin första penishållare, äter p-piller och drömmer om att hitta en kvinna som kan ta hand om honom. Men mest av allt vill han bli sjökvinna. 

Det är underhållning i en tid som just börjat röra på sig när det gäller jämställdhet. Den norska författaren Gerd Brantenberg sätter förvisso fingret på hur könsdiskriminering är en grundpelare i samhälle. Men bara att tänka sig att en man ska ta hand om barnen när kvinnan går till jobbet var skrattretande. Många pappor i min barndom visste inte mer om barn än själva avlandet. De hade försörjning på sin lott och gav sig iväg som personliga Perssons till jobbet som alla andra. I överrock, hatt och handskar lät de sina tankar vandra långt från blöjbyten och lakansmangling. Tankarna for precis som de vill. Mina egna far till en annan norsk produkt: ”Exit”.