Jag hade tjatat mej till att vi skulle åka till Halden i södra Norge, till fästningen där Karl XII blev skjuten.
Jag var jätteintresserad av Karl XII. Monomant intresserad, skrev skolpsykologen.
Ja, nåt jävla knas var det väl, jag hade precis gått ut första klass och var inte så värst intresserad av verkligheten.
Eller snarare, jag försökte navigera i den, med hjälp av gamla kungar.
Lärde mej när dom föddes och dog.
Lärde mej Sveriges gränser.
För barn blir gränser ett sätt att förstå världen.
Ja, barn vill gärna veta gränser mellan saker och ting. Mellan årstider. Är det vinter nu, frågar barnbarnen när vi går hem från förskolan.
För det är sena november, det är mörkt men ingen snö.
Nja, det måste bli snö först.
Och sen kom snön och kylan.
Nu är det vinter, sa jag då.
Man lär sej förstå världen genom att sortera saker i en massa olika lådor.
Vilka är dom goda, frågar barnen när dom ser kriget rulla ut från tv:n.
Man lär sej förstå världen genom gränser. Man drar upp dom för att göra kartan tydligare.
Men att bli vuxen betyder bland annat att inse att gränserna inte finns där, egentligen.
Jag blev besviken att Norge var så likt Sverige.
Men vi åkte till Halden och så gick vi på guidad visning runt fästningen och jag minns med en viss skam hur jag la mej i guidens guidning genom små lillgamla rättelser.
Jag var 7 år och trodde jag förstod världen genom att veta när Karl XII dog.
Han dog 30 november, sa jag.
Men inte ens det stämde ju, 1718 använde man den julianska kalendern, enligt vårt sätt att sätta gränser runt tiden så var det den 11 december. Tror jag, tycker jag mej minnas, jag orkar inte googla.
När man inser att kalendrar inte botar oss från att vi lever i ett konstant nu, där nu obönhörligen blir då, så blir man vuxen.
Vuxna som fortsätter att kategorisera borde växa upp.
Vuxna som tror att det finns en god och en ond sida i alla krig borde hålla sej till ”Sagan om Ringen”-lajv.
I dom flesta konflikter är det överklassen som tvingar ut underklassen i meningslösa krig – meningslösa och katastrofala för underklassen, lönande och önskvärt för överklasserna på bägge sidor (som ofta handlar olja med varandra fast det är krig).
Dom luggslitna resterna av vänstern måste nu envist hävda alla människors lika värde, hur mycket än högern försöker misstänkliggöra olika folkgrupper.
Gå inte i fällan att kategorisera och stoppa folk i boxar. Gå inte på snacket om onda människor. Det är ett primitivt, medeltida tänkesätt.
Boxen med rubriken Onda människor är en falsk box som makthavare hittat på för att avhumanisera människor.
Så att dom ska bli lättare att döda.
Ryssar är som vi, judar är som vi, palestinier är som vi.
Lika barnkära och sörjande som vi.
Tänk utanför boxen, för att använda ett nött management-uttryck.
Slå sönder boxen!
Vi måste också upphöra att tro att det finns alltigenom goda människor som fötts för att leda oss.
Det finns ingen jätte-Greta som kommer och räddar oss.
Vi måste göra det själva – tillsammans.
Vi måste bygga allianser även med dom som inte håller med oss i allt.
Det viktiga för mej är inte längre vad folk tycker i varenda jävla liten skitfråga, utan vad folk gör.
Vi har två stora växande faror i Europa och världen nu, fascismen och en accelererande klimatkatastrof.
Vi måste sluta sluta drömma om en totalt jätterätt, felfri rörelse, vi måste samlas mot dom här övergripande hoten.
Kristna, bögar, finnar, anarkosyndikalister, liberaler (om det finns några kvar), syrier, samer, morfäder, matbud och adhd-diagnosticerade. Ja, oavsett boxarna dom satt oss i är det dags att kliva ut ur boxen, släppa hörnflaggan och komma in i matchen.
