George Monbiot: Det största hotet – vi avskärmar oss från verkligheten

Allt är möjligt. Inget är möjligt. Inget gör längre ont, inte förrän konsekvenserna kraschar genom skärmen. När vi nästan ständigt är försjunkna i virtuella världar kan vi inte kontrollera det vi får höra mot en konkret verklighet. Är det konstigt att vi lever i en tid av post-sanning (post-truth) när vi förlorat våra erfarenheter? 

Det är inte längre ovanligt att möta vuxna som aldrig har simmat utomhus förutom i bassänger, som aldrig har sovit någon annanstans än inuti byggnader, som aldrig har sprungit ett par kilometer eller klättrat upp på ett berg, som aldrig har blivit stuckna av ett bi eller en geting, som aldrig brutit ett ben eller behövt sys. Utan fysisk vetskap om vad det innebär att skadas och läka, att vara utmattad och rådig, att frysa och känna sig extatisk, förlorar vi våra referenspunkter. Vi hålls avskilda från världen av ett tunt lager glas. Klimatförändringar, avlägsna krig, demokratins sönderfall, återuppstånden fascism – i våra temperaturstyrda enklaver kan allt reduceras till abstraktioner.